F�rlossningsber�ttelse: "�r det nu livet b�rjar?"

Publicerad: 2 februari 2010

Bokm�rk / dela: |fler...
Skriv ut sidan

Oscar tycker att f�rlossningen f�rvandlar My till en orch ur Sagan om ringen, sj�lv k�nner han sig som alla �kattraktioner p� Gr�na Lund p� samma g�ng. �

F�rlossningsber�ttelse: "�r det nu livet b�rjar?"

Efter n�gra jobbiga veckor med illam�ende och bostadspanik v�nde det f�r My Floryd Welin och Oscar Santos runt graviditetsvecka 20. De kunde l�mna ettan som de hyrde i andra hand och flytta till en trea i Bj�rk�hagen utanf�r Stockholm – och Mys illam�ende f�rsvann.
– Jag sv�vade p� rosa moln fram till f�rlossningen, jag k�nde mig s� vacker med mage, s�ger My.

Bebisen var ber�knad till den 28 april. P� kv�llen tisdagen den 7 april �kte de och h�mtade ett sk�tbord de k�pt p� Blocket.
– Vi �kte f�rbi S�dersjukhuset och skojade om att vi snart skulle �ka den v�gen. D� visste vi inte att vi skulle g�ra det bara n�gra timmar senare…

�

Oscar och My med Lo i magen.

Onsdagen den 8 april, kl 02.00
My: Jag vaknar av att det blir bl�tt. Har jag kissat p� mig? ”Oscar, jag tror att vattnet har g�tt!”.

Oscar: Nej, inte nu! Jag sover ju s� gott, dessutom �r det tre veckor f�r tidigt. Jag �r inte redo. F�rst n�r My f�r v�rkar f�rst�r jag att det verkligen �r dags, inom n�gra timmar kommer jag att bli pappa.

Kl 03.00
My: Jag ringer in till f�rlossningen och ber�ttar att v�rkarna har kommit ig�ng, de s�ger att jag ska l�gga mig och vila. Aj, �r det h�r den d�r j-vla latensfasen, n�r man ska kunna vila, l�sa, se p� tv, lyssna p� musik och koppla av. Om�jligt! Jag profylaxandas.

Oscar: Okej, �r det inte v�rre �n s� h�r. Vet att My inte h�ller med, men det h�r verkar ju inte s� jobbigt.

Kl 04.00
My: Jag kan inte vila. Jag b�rjar klocka v�rkarna. Topparna blir vassare och vassare. Jag ringer till f�rlossningen, nu m�ste jag f� komma in! De s�ger att jag ska v�nta lite till. Oscar v�rmer vetekudden, den b�rjar brinna i mikron och det luktar popcorn i hela l�genheten. Jag st�ller mig i duschen, det k�nns sk�nt.

Oscar: My �r lugnet sj�lv. Jag ocks�, �tminstone p� ytan. I sj�lva verket k�nner jag mig som Lustiga huset, Sp�khuset, Fritt fall och alla andra �kattraktioner p� Gr�na Lund samtidigt. Hur m�nga g�nger har jag inte v�rmt vetekudden till My n�r hon varit sjuk eller haft mensv�rk? S�kert 500 g�nger. �nd� lyckas jag g�ra popcorn av vetekudden och br�nna upp mikron.

Kl 05.00
My: Aj aj aj, nu g�r det inte l�ngre. Oscar trycker p� ryggen, masserar, klappar. Jag ringer in till f�rlossningen, samtidigt kommer en v�rk. Jag b�rjar gr�ta. Hon s�ger att jag kan komma in.

Oscar: N�, nu f�r de fan sk�rpa sig d�r i andra �nden av linjen, l�t henne komma in nu. Som p� best�llning f�r My en v�rk mitt i telefonsamtalet. Bra tajmat, vi f�r �ntligen �ka in.

Kl 05.30
My: Vi kommer in till f�rlossningen. Jag fr�gar om det finns plats att f�da p� S�dra BB en v�ning upp. Det finns plats och jag blir �verlycklig. Vi m�ts av en vacker avkopplande milj�, ett stort rum med dubbels�ng och toalett med badkar. P� v�ggarna sitter tavlor. Det finns en f�t�lj d�r jag sl�r mig ner, p� bordet brinner levande ljus. Jag k�nner mig harmonisk. Vi b�rjar prata med barnmorskan. Pl�tsligt kommer en v�rk, v�rre �n alla andra.

Oscar: S�dra BB, wow, fancy st�lle, h�r kommer vi ha hur mysigt som helst. Fel, det blev omysigt direkt f�r My fick v�rldens v�rk och jag fick handsvett och var tvungen att g� konstigt f�r att inte kissa p� mig av nervositet.

Kl 06.00
My: Jag l�gger mig p� s�ngen och barnmorskan kopplar p� CTG. Sm�rtan �r obeskrivlig, har aldrig varit med om n�got v�rre. Hon s�tter en akupunkturn�l i huvudet. Haha, det hj�lper inte ett dugg. F�rs�ker andas, men det �r sv�rt nu. Oscar trycker, masserar.

Oscar: Jag trycker s� h�rt att vanliga My skulle tycka att det gjorde ont, men inte den h�r My. Hon �r annorlunda, den h�r sidan av My har jag inte sett tidigare. Jag kallar den orch-sidan.

Kl 07.00
My: �r �ppen 1 centimeter. En ynka centimeter, det kan inte vara sant, det k�nns som att jag ska f�da snart. Jag skriker att jag m�ste ha n�got sm�rtstillande. Barnmorskan s�ger att det �r f�r tidigt. Jag duschar, kr�ks, gr�ter och fr�gar om det kommer att bli v�rre. ”Det �r individuellt, men r�kna med att du �ppnar dig 1 centimeter i timmen”. Aldrig i livet, jag ska f�da snart, t�nker jag.

Oscar: 1 centimeter i timmen, vilket sk�mt. F�rs�ker klappa och tr�sta My. Hon orch-v�ser �t mig ena stunden med svarta �gon, sen ler hon �t mig och s�ger att jag �r duktig. Nu har hon blivit tokig ocks�.

Kl 07.30
My: Ny barnmorska, hon heter Linda. Hon verkar sn�ll, fr�gar hur jag m�r. Jag �r d�ckad, borta, har ont. Kr�ks, kr�ks och kr�ks.

Oscar: Wow, h�r kommer ett proffs. Linda utstr�lar s�kerhet och trygghet.

Kl 08.00
My: Jag f�r sterila kvaddlar, �h underbart, vilken l�ttnad. ”Vilken tuff tjej hon �r!” s�ger Linda till barnmorskan som hj�lper till med kvaddlarna. ”Ja, verkligen”, svarar barnmorskan. Jag blir glad.

Oscar: �ntligen! My f�r n�gon slags Kenny Starfighter-medicin: Kvaddlar! My �lskar kvaddlarna, jag sj�lv �r sprutr�dd och tycker kvaddlarna �r �ckliga, stora feta ot�cka sprutor. Stryker My moth�rs och �ver pannan med kladdiga h�nder.

Kl 08.30
My: Jag f�r dropp eftersom jag kr�ks s� mycket.

Oscar: Jag h�mtar saft till My, k�nns som att g� ut i en ljudl�s rymd i korridoren, luddigt mjukt mot hj�rnan. Jag �ppnar d�rren till det ljudisolerade f�rlossningsrummet mitt i Mys skrik. My har kablar i huden. ”Dropp”, s�ger barnmorskan.

Kl 09.00
My: Jag �r �ppen 5 cm. Barnets huvud ligger vid spinaetaggarna. M�r illa, kr�ks. F�r lustgas och st�ller mig p� kn� lutad �ver den uppf�llda s�ngen. �h lustgas, fantastiskt. Andas in, andas ut.

Oscar: Jag �r s� glad, faktiskt helt �verlycklig, �ver att jag inte har spinaetaggar. Kr�kstaggarna. Stackars My, hon som har kr�kfobi.

Kl 09.30
My: F�r mera kvaddlar, k�nns sk�nt. Andas mycket lustgas. Det k�nns som jag har bomull i �ronen, uppfattar lite av Oscars och Lindas konversation. ”�r My elittr�nad?” Oscar skrattar. ”Hon kan knappt springa till tunnel�banan utan att svimma.” K�nner mig som en l�pande vildkatt. Br�lar, skriker, Oscar gr�ter.

Oscar: Det �r jobbigt att se My ha s� ont, jag gr�ter. K�nner mig helt hj�lpl�s, klappar p� My. Hon tycker jag luktar �ckligt, br�nd vetekuddspopcorn. My �r fantastisk. Hon st�r p� alla fyra och andas lustgas, �gonen �r konstiga, lite borta men �nd� v�ldigt medvetna.

Kl 10.30
My: Jag �r �ppen 10 centimeter. Linda s�ger att hon ska h�mta en pall. Hon kommer snabbt tillbaka, ber mig s�tta mig p� pallen. ”Krysta, andas ho ho ho ho och tryck”, s�ger Linda. Jag trycker, andas, skriker, br�lar.

Oscar: Vad� h�mta en pall? Vad snackar hon om, hon kan ju inte l�mna oss h�r? Jag f�rst�r fort�farande inte, inte ens n�r jag sitter bakom My p� pallen. F�rst n�r barnmorskan s�ger att My ska h�lla emot f�rst�r jag, men f�r sent.

My: ”H�ll emot”, s�ger Linda. ”Nej, den ska ut”, skriker jag. Som en sprattlande fisk �r hon ute. Bl�, lite blodig, men otroligt vacker!

Oscar: Helt pl�tsligt br�lar My och barnmorskan tar emot n�gonting i sina h�nder. Min dotter. Jag gr�ter.

My: Lo Isolde l�ggs mot mitt br�st fortfarande lite blodig. Hon �r s�t, trodde aldrig man kunde uppleva s�dan k�rlek vid f�rsta �gonkastet. Hon �r v�ran, min och Oscars alldeles egna.

Oscar: Hon �r s� liten, och s� s�t, en kopia av My. Jag f�r hj�lpa till och v�ga henne. Hon �r typ tv� tallbarr l�ng och tre �pplen tung. Jag �r �verlycklig, vilken eufori. �r det nu livet b�rjar? $$$

Fotnot: Spinaetaggarna eller spinae�kn�larna �r ett utskott p� insidan av b�ckenet. N�r bebisen n�r hit m�r m�nga kvinnor illa och kr�ks.
�