Adoptera

Adoptera

Adoptera

Att adoptera är som en graviditet med obestämd längd.
– Ovissheten är värst, varje ytterligare månad som läggs på är jättejobbig, säger Mathias Blomqvist.

När vi träffar Madeleine och Mathias är det ungefär fem månader kvar innan de förhoppningsvis får hämta hem sin son från Taiwan. Förhoppningsvis, eftersom man i adoptionssammanhang aldrig kan tala om några exakta tider, något som Madeleine och Mathias har fått erfara.
– Den 22 februari 2007 skickade vi en ansökan till Taiwan och den 22 januari 2009 fick vi vårt barnbesked, berättar Madeleine. Så det var alltså exakt 23 månaders väntan på barnbeskedet och nu är det ju ytterligare väntan tills vi verkligen får åka.

Ett barnbesked är ett besked från adoptionsbyrån om att nu finns det ett barn som familjen kan få. Många som väntar på adoption upplever det som att då får de ett plus på graviditetsstickan.
I familjen Blomqvist ingår förutom Madeleine och Mathias dottern Leia, 4 år. Hon är adopterad från Vietnam, en process som gick betydligt fortare än den nuvarande.
– Med Leia skickade vi iväg ansökan till Vietnam i oktober 2004 och fick barnbesked 4
februari 2005, sedan tog det bara fem veckor innan vi fick resebesked och två veckor senare kunde vi hämta henne. Därför känns nog den här väntan extra svår, det vi har att jämföra med gick ju så otroligt mycket snabbare.

Både Madeleine och Mathias tycker att just väntan är det som är värst med att adoptera.
– Om man redan från början visste att nu är det 23 månaders väntan på barnbesked så skulle det vara lättare, säger Mathias. Men det är ju ovissheten som är värst och varje ytterligare månad som läggs på är jättejobbig.

När familjen äntligen fick besked om att det fanns en liten kille i Taiwan som väntade på dem skedde det på ett minst sagt speciellt sätt. Madeleine, Mathias och Leia befann sig i Vietnam dit de åkt för att återse landet och visa Leia varifrån hon kommer.

Adoptionsförmedlingen hade fått numret till Mathias brors sambo ifall det skulle komma ett barnbesked när de var bortresta.
– Vi befann oss i samma stad i Vietnam där vi hämtade Leia och faktiskt så hade vi fått exakt samma hotellrum som vi hade då.

BESKED VIA SMS
– Jag satte på min mobil och såg att jag hade ett missat sms från min bror, säger Mathias.
– Mathias läste sms:et och vi fick veta att vi fått ett barnbesked, minns Madeleine.

Jag såg hur han blev helt vit i ansiktet och därefter fick vi tag på adoptionsförmedlingen som kunde berätta att vi fått en son och även vad vi behövde göra. Det var lite papper som skulle faxas bland annat. Men ändå, vi har fått båda våra barn i samma hotellrum i Vietnam.

De har bestämt sig för att inte berätta för någon utomstående om sin sons bakgrund. När han blir äldre så ska ha själv kunna välja vilka han vill berätta för, om han vill berätta. På samma sätt har de gjort med sin dotter.

Madeleine och Mathias adoptionsprocess har föregåtts av flera försök att bli gravida. De träffades när de var 23 och 24 år, gifte sig några år senare och började försöka få barn.

Efter ett antal försök, IVF och missfall så kändes det som en lättnad att bestämma sig för att adoptera.
– För mig betydde det att jag fick tillbaka min kropp igen, säger Madeleine.
Dessutom så känns det positivt att adoption är ett väldigt jämställt sätt att vänta barn på, vi är båda precis lika delaktiga i hela processen.

För den som ska adoptera är det svårt att upprätthålla samma integritet som den som försöker bli med barn på vanligt sätt. Vissa i ens omgivning måste redan från början blir införlivade i processen, eftersom det till exempel behövs ett rekommendationsbrev till familjerätten i kommunen, som gör hemutredningen.
– Vi berättade för människor runt omkring att vi skulle adoptera när vi skickade iväg papperen, berättar Mathias. Väldigt många är väldigt intresserade och nyfikna på hur det går.

VILL ÅKA GENAST
När de får hem lillebror kommer han förmodligen att vara ungefär 1 år. Fram till dess att de får träffas måste de nöja sig med barnhemmets rapporter om hur han utvecklas.
– Det känns så frustrerande, säger Madeleine.
– Ja, det är frustrerande att han finns där och lär sig en massa saker och så får vi inte vara med. Vi vill ju bara åka dit och hämta hem honom, säger Mathias.

Adoption

Att adoptera är en tids­ödande process som ofta tar flera år. Man adopterar via en adoptionsförmedling och olika förmedlingar har olika länder som de samarbetar med. Kina är ett vanligt land, liksom Indien, Sydafrika, Ryssland och Colombia.

Om man kan tänka sig ett äldre barn eller ett barn med funktionsnedsättning går det oftast betydligt fortare.
Madeleine och Mathias kommer att ha betalat un­gefär 200 000 kronor för adoptionen. Den som adopterar ett barn från utlandet har också rätt till ett adoptionsbidrag på ungefär 40 000 kronor.

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler