Thinkstock

Stämmer det att stora gravida magar ger stora barn?

Andelen stora nyfödda barn har ökat med 20 procent de senaste 30 åren. Men hur tar man reda på om det väntade barnet är stort – och
spelar det någon roll, egentligen?

Många gravida får höra att deras mage ser stor – eller liten – ut. Men säger magens storlek något om bebisen som ligger där inne?
– Nej, inte alltid. Om mamman är vältränad kan de starka magmusklerna hålla in livmodern, så att magen inte blir lika stor utåt. Och kraftig övervikt kan göra det svårare att avgöra hur stor livmodern är, säger Marie Blomberg, förlossningsöverläkare på Kvinnokliniken i Linköping.
Det finns tre sätt att försöka ta reda på om det är ett stort barn i magen. På
kontrollerna på barnmorskemottagningen känner barnmorskan på magen för att känna hur stor livmodern är. Barnmorskan mäter också magen från blygdbenet till livmoderns överkant, det så kallade symfys-fundusmåttet (SF). Dessutom kan en uppskattad vikt beräknas med ett så kallat tillväxtultraljud.
– Alla tre metoder är likvärdiga när det gäller att hitta stora barn. Men metoderna har klara begränsningar. Den beräknade vikten som ges vid tillväxtultraljud kan skilja sig ett halvt kilo från den verkliga vikten. Därför är det svårt att veta om barnet i magen är stort, säger Marie Blomberg.

Siffror skapar oro

Hon menar att det snarare kan skapa oro om föräldrarna får en siffra på barnets vikt som ger sken av att vara exakt när den inte är det. Viktuppskattningen leder dessutom sällan till någon åtgärd.

– Vi gör inget åt att barnet är stort. Studier har visat att om förlossningen får starta spontant går det utmärkt att föda även stora barn. Man ska inte sätta igång förlossningen, för det behövs kraftiga värkar när barnet är stort. Det finns ingen garanti för att det blir bra värkar vid en igångsättning, säger Marie Blomberg. Ibland är kejsarsnitt ett alternativ.
   – Om en förstföderska går två veckor över tiden och barnet misstänks väga uppemot 5 kilo kan det vara klokt att välja kejsarsnitt framför igångsättning, säger Marie Blomberg.
Men det finns risker för både barn och mamma om bebisen är mycket stor. Det kan bli komplikationer vid förlossningen om det är svårt för barnet att komma ut.
– För mamman finns det risk för bristningar och att det blir akut kejsarsnitt. En fruktad komplikation för barnet är att det fastnar med skuldran efter att huvudet har kommit ut, säger Marie Blomberg.

Ärftlighet spelar roll

Lite förenklat kan man säga att i Sverige räknas en bebis som föds efter 40 veckor som stor om den väger mer än 4,5 kilo (något mindre om det är en flicka).
– Vikten är beroende av hur länge barnet har vuxit i magen, säger Fredrik ahlsson, barnläkare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, som forskat kring barn med hög födelsevikt.
Ärftlighet spelar förstås också in när det gäller bebisens storlek. Om mamman själv var stor när hon föddes har hon en dubblerad risk att få ett stort barn. Diabetes kan också bidra, eftersom ett för högt blodsocker hos mamman gör att barnet växer mer. Men den ökande andelen tunga barn har framför allt kopplats till att vi blir allt tyngre. Kvinnor med fetma (BMI, body mass index, över 30) löper dubbelt så stor risk att föda tunga barn jämfört med normalviktiga kvinnor. Idag är var fjärde blivande mamma överviktig när hon blir gravid (BMI över 25) och var åttonde har fetma.
Finns det något mamman kan göra för att minska risken för att barnet blir väldigt stort?
– Ja, man ska undvika stora viktuppgångar under graviditeten. Om mamman har ett högt BMI från början (över 30) ska hon försöka att inte gå upp mer än 6–7 kilo. Att motionera regelbundet en halvtimme om dagen kan också minska risken, säger Marie Blomberg.

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler