Michele Paccione/Shutterstock

”Riktiga” kvinnor föder… snabbt, vaginalt, utan smärtlindring

”Jag födde med bara lustgas, och det var lätt!”, ”De som gör snitt missar något magiskt.” Duktighetsidealet har tagit sig ända in i  förlossningsrummet. Vi har undersökt varför.

Många av dem som kommer till förlossningen bär med sig en mental bild av hur deras förlossning ska bli. Var idealen kommer ifrån är inte svårt att se: Föräldraforum och sociala medier är fulla av förlossningsberättelser med exempel på både ”lyckade” och ”mindre lyckade” förlossningar. Gemensamt för dem som uppfattas som ”lyckade” är att man fött nästan helt utan smärtlindring och så naturligt som möjligt, gärna på kort tid och utan några komplikationer. ”Man känner sig så stark av en vaginal förlossning”, eller ”epiduralen hann inte börja verka, förlossningen var klar på fyra timmar” är några exempel från Familjeliv.se och Alltförföräldrar.se. Skryt eller bara uppriktiga beskrivningar av verkligheten? Oavsett vilket är det många som provoceras av den typen av berättelser.

När bloggaren Isabella ”Blondinbella” Löwengrip, efter sin första förlossning, la ut sin förlossningsberättelse på bloggen strömmade kommentarerna in. Många reagerade på att Blondinbella tyckte att smärtan var hanterbar (”Kom igen när du har fött ett barn utan bedövning”) och på att hon -(menade vissa) låtit påskina att det som gjorde hennes förlossning ”lyckad” var att hon ”styrde förlossningen själv”. Signaturen Sara skriver: ”Jag tar illa upp när människor verkar se sig själva som högre varelser för att de minsann inte sprack och kunde andas igenom förlossningen och så vidare.”

 

Många har höga krav

Frida Pena är barnmorska på Mölndals sjukhus:  

– Jag kan uppleva att framför allt yngre mammor har höga krav på sig själva att leva upp till ett visst ideal, säger hon.

Hon känner igen ”duktighetsidealet” att klara förlossningen endast med hjälp av lustgas – men menar att det är synd att i förväg bestämma smärtlindring, eftersom det är svårt för kvinnan att veta hur smärtorna blir och hur hon kommer att kunna hantera dem. Blir förlossningsarbetet för intensivt kan barnmorskor föreslå smärtlindring för att kroppen ska hämta kraft.

– En del upplever det som positivt – att barnmorskan fattar beslutet. Andra kan vilja driva förlossning utan smärtlindring in i det längsta, säger Frida Pena.

 

Kejsarsnitt en besvikelse

Om det är på grund av idealbilderna eller inte är svårt att säga, men Frida Pena vittnar om att många blir oerhört besvikna när förlossningen slutar med kejsarsnitt.

– Det händer att kvinnor har svårt att acceptera att det fanns skäl till att det blev snitt; att barnet inte trängde ner som det ska, eller kom snett, att det inte är någonting kvinnan själv kan påverka, säger hon.

 Jenny Klefbom är psykolog och arbetar mycket med barn och föräldrafrågor. Hon tror att det är bra att fundera igenom de egna idealen.

– Det är bra att identifiera för dig själv vilka duktighetsideal du har. Bara att du ser vilka de är kommer du långt på. Att tänka att förlossningen skulle vara en jätte-underbar och härlig stund är att lägga ribban lite väl högt. Då är det bättre att försöka tänka mer realistiskt – för då slipper man glappet mellan sina ideal och verkligheten, och slipper bli alltför besviken.

Jämförelsehetsen då? Egentligen är det helt naturligt att vi läser berättelser på nätet och jämför oss med andra.

– Vi är sociala varelser som tar intryck av människor runt omkring oss, och det ska vi göra. Men att sedan börja mäta och bedöma sig själv i förhållande till andra blir alltid destruktivt; det gäller oavsett om det handlar om jobb, bullbakande eller förlossningar, säger Jenny Klefbom.

 

 ”Modern var tapper”

Frågan om smärtlindring eller inte är förhållandevis ny – lustgas fanns inte ens före mellankrigstiden, och när den kom fick barnmorskorna släpa med sig sina stora tuber hem till kvinnan, för hon födde hemma. Det tycks ha funnits ett kvinnligt stå-ut-ideal redan då. I barnmorskornas tidning Jordemodern från 1910–1920-talen, fanns ibland formuleringar av typen: ”modern led tappert” eller ”modern var tapper”. Först på 1960-talet började kvinnor föda på sjukhus i större utsträckning, och förlossningen kom att påverkas mer av medicinska och tekniska uppfinningar – man kunde till exempel börja övervaka fostrets hjärtljud under förlossningen och på så vis rädda allt fler. Idag är Sveriges mödravård en av världens bästa, där statistiken på överlevande och friska barn och mammor ligger i topp.

Trots att riskerna med att föda barn i Sverige är mindre än någonsin tycks vårt riskmedvetande bara öka.

– Man kan säga att en ”duktig” föderska idag är en som är medveten om risker och väldigt försiktig med allt från opastöriserade ostar till epi-dural, säger Birgitta Hellmark Lindgren, kulturantropolog, som skrivit en avhandling om gravidas förväntningar på medicinsk teknik och vad det är att vara en ”riktig kvinna”.

Men uppfattningen om vad som är en risk är förstås inte alltid helt ”förnuftig”, utan snarare baserad på känslor.

– Säger doktorn att det är 1 på 800 som råkar ut för den här komplikationen så tänker den enskilda mamman ”jag kan vara den enda personen”, säger Birgitta Hellmark Lindgren.

Riskmedvetandet hänger ihop med all information som dagens gravida tar del av. Idag kan en blivande pappa eller mamma gå in på en tråd på Familjeliv.se och få ta del av vad ytterligare 25 gravida fått höra från SINA barnmorskor.

 

Vill ha kontroll

De kvinnor som kommer till förlossningen idag tillhör också en otroligt påläst generation, menar barnmorskan Frida Pena.

Många vill föda så ”naturligt” som möjligt men samtidigt gärna ha kontroll över förloppet. Men en förlossning låter sig inte gärna styras.

– De flesta klarar av sin förlossning, och uppstår komplikationer kan vi hantera dem, säger Frida Pena.

För att leva upp till vad som av många anses vara idealbilden av en föderska av 2015 års modell ska vi alltså: vara pålästa och riskmedvetna, ha kontroll och föda ”naturligt”.

Men hur ser det ut i framtiden? 

– Jag tror inte att vårt kontrollbehov kommer att minska. Samtidigt finns en gräns för hur mycket information människor kan samla in, och där kan barnmors-kan få tillbaka den auktoritet som nu gått lite förlorad. Det handlar om att inge tillräckligt mycket förtroende, så att den som ska föda inte känner sig mer påläst än barnmorskan. Kan bara barnmorskan inge förtroende kommer föderskan att lita mer på henom som guide, säger Sofia Mankert, vice vd på insikts- och omvärldsanalysföretaget United Minds, som tittar på framtida trender.

 

Fler motberättelser i framtiden

Något som däremot kommer att förändras framöver är jämförelsehetsen som vi idag ser i sociala medier.

– I framtiden kommer vi att bli ännu bättre på att genomskåda dem som försöker framstå som alltför perfekta. Vi ser redan nu att många tröttnat på de tillrättalagda eller perfekta berättelserna och hellre ger motsatsberättelsen. Många har idag mer osminkade bilder av föräldraskapet, säger Sofia Mankert.

Idealen som gäller att föda så naturligt som möjligt, med ingen eller lite smärtlindring, är också det en tudelad trend: Å ena sidan ska vi vara så nära vårt ursprung som möjligt, jogga barfota eller träna som om vi var stenåldersmänniskor på jakt (crossfit), å andra sidan finns en stor tilltro till det tekniska.

– Vi har appar för att ta kontroll över allt möjligt med vår hälsa, och det gäller i högs-ta grad förlossningsvården – du kan mäta tiden mellan värkarna med en viss app eller ha apparater som mäter fostrets hjärtljud hemma, och du kan gå på 3D-ultraljud. Det finns en mängd tekniska uppfinningar som ger kontroll över saker som vi absolut inte hade kontroll över när vi bodde i grottor, säger Sofia Mankert.

Så. Vi ska helst släppa kontrollen och föda så naturligt som möjligt utan överdriven oro för risker – men i en högteknologisk och informationstät värld. Hur löser man den ekvationen? Tja, kanske genom att ta andras förlossningsberättelser med en nypa salt och träna på att släppa på kontrollen. Det blir en bra övning också för det som komma skall – för om det är något små nyfödda kan så är det att överraska oss med insikter vi aldrig skulle ha kunnat föreställa oss innan.

Artikeln publicerades i Gravid 4, 2015

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler