Vår son vill inte sova

Vår son vill inte sova

Fråga

Vår nio månader gamla son tar musten ur vår familj. Han har slutat att sova hela natten.
Vid sjutiden, då han är jättetrött, lägger jag honom för natten och då sover han ungefär en timme. Sedan börjar det, han vrålar så högt det går fram till midnatt.
Jag har försökt med alla metoder, men han ger sig inte.
Sitter jag inne vid hans säng är han tyst, men ligger och tittar på mig. Är jag inte där, börjar han vråla.
Min man kan inte ta honom – då blir vår son ännu ”galnare”.
Katharina

Svar

På ett sätt är det sant att din son inte ”vill” sova. Han bevakar dig, så att du inte ska försvinna medan han sover. Alltså somnar han inte om. Och när han vaknar, gör han det för att kolla att du fortfarande finns kvar. Så visst kan man säga att han just nu inte ”kan” sova hela natten.
Så här gör de flesta niomånadersbebisar. Just kring nio månaders ålder har barnet insett hur skyddslöst det är utan mamma eller pappa, och skräcken för att bli övergiven är jättestor. Det är bara mamma eller pappa som duger. Därför blir rädslan för andra människor och för att bli övergiven extra stor.
De flesta bebisar i den här åldern har ju också börjat krypa. Det är både härligt och läskigt när världen öppnar sig. Men det ökar ju avståndet till mamma och pappa…
Niomånadersåldern hör till en av våra barns stora utvecklingsåldrar. Det händer mycket under några veckor, som gör att de växer och utvecklas mentalt. Under dessa perioder blir vi gnälligare, klängigare, sover sämre och drömmer mer. När vi sedan har gått igenom en sådan här period, så är vi nöjdare, gladare och sover bättre igen.
Om ett barn trasslat med sömnen tidigare, blir det ännu värre under dessa perioder. Eftersom våra barn går igenom minst sju sådana här utvecklingsfaser, bara under första året, så betyder det att sömnen ofta blir störd.
Mest går det ut över oss föräldrar, och ibland även över syskon. Om barnet dessutom har mycket vilja och envishet, så håller dessa perioder i sig en längre tid.
Med sitt skrik vet ju barnet att det kan få som det vill, just som er son gör. Men så småningom är det vår uppgift som föräldrar att hjälpa barnet gå vidare i sin utveckling.
Nu tror er son att han inte klarar sig utan att du finns i närheten hela tiden. Du måste visa honom att det gör han visst! Det gör ni genom att mycket bestämt låta honom vara kvar i sängen när han vaknar. Inte prata med honom, utan bara säga: ”Nu är det natt, nu ska du sova”, och så stoppa om honom igen. Om och om igen.
Ju fler nätter som passerar, desto längre bort från hans säng flyttar du. Även om han gråter. Efter några dagar kan du (i bästa fall), sitta utanför rummet.
Att han gråter, är hans sätt att kalla tillbaka dig, men nu är det som sagt du som inte ska ge dig. Han ska lära sig att han kan somna om själv och att det inte är farligt, som han nu tror.
Han måste också lära sig att även pappa kan trösta och lägga honom.
Den här frustrationen gör att han går vidare i sin utveckling. Och det är genom frustration som vi utvecklas.
Malin Alfvén

Ställ en fråga


Klicka här!

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler

Hur klarar man sömnbristen?

Ju mer avslappnad du är när du ska ­somna, desto lättare kommer du in i den välgörande djupsömnen. Några avslappnings­knep:

1. Gör en lista över saker som ska göras nästa dag så att du kan släppa det när det är dags att sova.

2. Försök sova eller vila i samband med amning eller matning. Då är halten av oxytocin som högst. 

3. Klassiker som fortfarande håller: Ha det svalt och mörkt i sovrummet. 

4. Drick inte alkohol och träna inte för sent på kvällen. 

5. Låt bli att dricka kaffe på efter­middagen. 

6. Undvik skärmar sent på kvällen. ­Förutom att det som visas kan få din hjärna att spinna igång så utstrålar de också ett blått ljus som sänker halten av sömnhormonet melatonin i din kropp. Och det är synd, eftersom melatoninet hjälper oss att somna. 

7. Försök släppa oron över att du får för lite sömn. Kroppen går ner i djupsömn, som är viktigast för vår återhämtning, på bara 20 minuter. Sedan är du där i ungefär 50–60 minuter och så går du upp i en ytlig sömnfas igen. Att sömnen blir ­fragmentarisk under en period är alltså inte så farligt. Du blir visserligen in i ­märgen trött av att inte få sova tillräckligt antal timmar – men det är inte direkt fysiologiskt skadligt. 

8. Gör gärna avslappningsövningar och öva mindfulness. Det hjälper dig att vara här och nu istället för att älta det som varit eller oroa dig för det som komma ska. Och just ”älta” och ”vara orolig” är två faktorer som kan störa sömnen ­väldigt mycket.  

9. Råd om att du ska ”sova när bebisen sover” på dagen kan kännas som ett hån – i alla fall om din älskling bara kan sova när du bär hen eller rullar hen i vagnen. Men försök att i alla fall vila lite emellanåt. Att tänka ”nu måste jag sova” kan skapa en oskön press, men att sitta och stirra ut i luften en stund klarar nog de flesta. 

10. Och sist men inte minst, glöm aldrig att någon gång blir det bättre!! Du ­kommer till och med att bli en av dem som på allvar säger ”passa på och njut av småbarnstiden nu, den går ju så fort”.

 

Läs hela artikeln i Vi Föräldrar nr 2, 2016 – ute i butik nu!