Hjälp oss hitta en sovrutin

Hjälp oss hitta en sovrutin

Fråga

Jag har en jättemysig liten tjej på 3 månader som har problem med sömnen.
Hon har en storasyster på 4,5 år och snällare flicka än hon finns inte. Hon har varit lätt från första stund. Allt som man gjorde med henne löste sig med tiden, för då hade man ju bara henne att ta hänsyn till.
Men nu är jag i desperat behov av lite rutiner för allas bästa. Jag hinner aldrig med storasyster, utan hon får hänga med lite på ett hörn. Hon får följa med på promenad, lyssna på sagor vid amningen, vara med och byta blöja.
Jag hinner bara det mest väsentliga hemma som att laga mat, diska, byta blöjor och bädda (några gånger i veckan). Detta gör att jag får ta igen mycket av hushållsarbetet på kvällarna när barnen sover.
Så här finns det säkert många som har och jag kanske begär för mycket av min vardag. Men det största problemet är att lillasyster inte sover som hon ska. Antingen somnar hon i min famn när hon äter (och då kan jag aldrig lägga ner henne utan att hon vaknar och blir ledsen), eller i vagnen när vi är ute och går. Jag tycker det är skönt att gå på promenad, men det är inte alltid storasyster vill och jag kan inte lämna henne ensam hemma. Det är inte heller en rutin som håller i längden.
På kvällen får hon tutta sig till sömns och sedan vaknar hon igen efter några timmar. Lägger henne vid halv åtta-, åttatiden och hon vaknar första gången kring klockan 12 på natten och vill tutta. Sedan vaknar hon väl tre fyra gånger innan det är morgon.
Lillasyster är så gnällig, troligtvis av sömnbrist, och jag håller på att knäckas av dåligt samvete för bristen på tid för storasyster och bristen på rutiner för lillasyster.
Pappan engagerar sig inte så mycket, utan tycker att barnen är mammans ansvar och att det är mitt problem om hon inte sover eftersom jag är hemma med henne.
Hur ska jag kunna få henne att sova på dagarna? Hur gör jag bäst på nätterna?
Karin

Svar

De allra flesta föräldrar konstaterar snabbt att det är stor skillnad på att ha ett och två barn. Många får, precis som du, dåligt samvete och känner sig otillräckliga. Det låter väldigt klokt och omtänksamt när du beskriver hur du gör för att storasyster ska känna sig delaktig. Du gör ditt bästa och mer kan du inte göra.
Någon har räknat ut att det tar ungefär 30 timmar per vecka att amma ett litet barn. Då blir det inte så mycket tid över till allt annat som behöver göras i ett hem.
Det låter som om det behövs en genomgång av sysslorna och arbetsuppgifterna hemma hos er och att dessa sedan delas upp rättvist.
Du skriver att din man anser att barnen är mammans ansvar. Vid en genomgång av hushållsarbetet kommer det att bli väldigt tydligt att det dessutom finns många andra arbetsuppgifter som mycket väl kan fördelas mellan er. Kanske måste kraven på ordning och reda sänkas. Det kan man också diskutera.
Finns det någon verksamhet där ni bor, som vänder sig till storasyster? Till exempel kyrkans barntimmar, där hon kan få träffa andra barn och du få ett par timmar för dig själv och bebisen. Eller öppna förskolan där både hon och du kan få utbyte av att umgås med andra i samma situation.
Är det möjligt att du och din man skulle kunna få en kväll tillsammans och umgås bara ni två? Finns det någon i närheten som barnen känner väl och som ni skulle kunna tänka er som barnvakt? Lillasyster skulle kunna matas med flaska med urpumpad mjölk eller ersättning för en gångs skull.
Angående hennes sovvanor: det är naturligt för en 3 månader gammal bebis att vakna och äta några gånger per natt för att mjölkproduktionen ska hållas igång. Precis som med storasyster kommer detta att lösa sig när hon blir lite större och matvanorna ändras.
När det gäller att sova på dagen och sova i sin säng kanske du måste bli mer bestämd och stå ut med en jobbig övergångsperiod.   
Till sist några frågor från mig till dig: Hur mår du? Känner du dig ledsen eller nedstämd? Du skriver att du håller på att knäckas av dåligt samvete. När det känns så övermäktigt kanske det skulle kännas skönt att få prata om detta med någon, förslagsvis bvc-sjuksköterskan eller bvc-psykologen.
Marianne Rydin

Ställ en fråga


Klicka här!

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler