"Hur får vi sova själva i dubbelsängen?"

Hur gör man om man aldrig får sova själv eftersom man har två barn i sängen? Och det känns som att man har testat allt? Veronica Wikström, psykolog, ger råd.

Fråga

Våra barn, som är 3 och 4 år gamla, sover fortfarande i vår säng. Nu har vi fått nog. Vi har försökt allt: Nya sängar, nattlampor, rullgardiner, de får sova i samma säng, de får titta på film tills de somnar. Inget fungerar. Min man och jag börjar bli trötta och slitna. Vi får inte plats och kan inte ha ett normalt sexliv.

/Snart kala hårfläckar

Svar

Jag förstår att er situation är besvärlig, ni har sovit dåligt så länge. Ni har prövat allt, skriver du, och det jag nu kommer att föreslå är kanske beprövat, men min erfarenhet är att föräldrar, i sin förtvivlan, prövar allt men kanske inte med den uthållighet som krävs. Enkelt uttryckt handlar det om att vara mer envisa än barnen. Jag förutsätter att era barn är friska och att sömnen inte störs av eksem, astma eller annat. Har ni misstankar om något sådant bör ni vända er till barnavårdscentralen.

Barn blir trygga av rutiner; rutiner gör att världen blir förutsägbar, vilket är en trygghet för barn. Det är viktigt att göra på samma sätt varje kväll, lugna aktiviteter inför sänggåendet, välling/gröt/smörgås, tandborstning och sång/saga. Ni kan ha en mysig stund med barnen i soffan när det är dags för välling och saga, men nattningen sker i sängen. Ni kan berätta för barnen vad som ska hända, att mamma och pappa har bestämt att ”nu ska du sova i din fina säng”, och kom ihåg att det inte finns något förhandlingsläge för barnet.

Det lättaste är nog att natta ett barn var, i var sitt rum, för att på sikt flytta ihop dem om ni vill det. Sitt vid sängen de första kvällarna, flytta sedan stolen till tröskeln och sitt på stolen i dörröppningen. Era barn kommer antagligen att kliva upp ur sängen många gånger de första kvällarna. Följ barnet tillbaka några gånger, men var konsekvent om hon/han leker, vill ha vatten eller studsar runt i rummet. Det ska vara mörkt i rummet och föräldern ska vara ”tråkig”; umgås får man göra före läggningen.

Första kvällarna kan bli röriga, men om föräldern tar det lugnt brukar barnet acceptera att ligga kvar i sängen, och när de gör det kan föräldern lämna stolen korta stunder och så småningom helt ta bort stolen. Går barnet över till föräldrarna under natten brukar det vara bäst att följa barnet tillbaka, men sker det på morgonsidan är det många familjer som gärna har det så, sover och myser någon timme innan det är dags att stiga upp.

/Veronica Wikström, psykolog vid special-BVC, Akademiska sjukhuset, Uppsala.

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler