Jag är olycklig i mitt förhållande

Jag är olycklig i mitt förhållande

Fråga

Jag har en tvååring och en fyra månader gammal baby. Pappan och jag har varit ihop i fem år och har hela paketet med hus, Volvo och hund.
För två år sedan var min sambo otrogen. Jag fick reda på detta av en slump efter ett halvår. Han nekade in i det sista. Till slut bröt vi förlovningen, men jag förlät honom och blev gravid igen.
Efter en tid började kompisar och fester locka honom mer och mer. Sedan kom hösten och han var hemma mer igen. Jag började känna att vi, familjen, var viktiga. Till saken hör att han blivit egen företagare och har renoverat huset samtidigt. Men jag är inte lycklig.
Jag har haft svårt att hitta nya vänner och är ensam, eftersom jag bor långt ifrån mina gamla vänner och min familj. På fem år har vi bjudit hem kanske fyra, fem par. Vi har helt olika uppväxt och olika värderingar.
Jag bär så mycket inom mig. I höstas gick jag hos kurator och nu går jag på samtal hos bvc. Jag tror inte jag älskar min sambo längre. Jag har ingen respekt kvar för honom och han verkar inte älska mig.
Jag känner att jag löser vardagen väldigt bra när jag är ensam. Men när pappan kommer hem får jag ytterligare krav på mej.
Hur påverkar en seperation barnen? Vilket är värst? Att separera eller leva i ett förhållande där det verkligen är berg-och-dal-bana?
Ensam

Svar

När jag läser ditt brev slås jag av hur mycket som hänt sedan 2000 när du och din sambo blev ett par: Två barn, husköp och -renovering samt att din sambo blivit egen företagare! Du skriver också att ni kommer från olika bakgrundsmiljöer och har olika värderingar. Detta behöver inte alls göra en samlevnad omöjlig, men kräver att man samtalar mycket och visar var­andra stor respekt för vars och ens uppväxtvillkor.
Det finns inget ”rätt” eller ”fel” utan olika sätt att se på samma sak. Att bilda familj ger er möjligheter att hitta egna lösningar.
Jag undrar hur ni kommunicerar – tolkar du hans beteenden eller kan ni samtala klart? Ofta missförstår vi var­andra och om man grundar sin uppfattning enbart på tolkningar kan det bli väldigt fel!
Det bästa för er är om ni kan få hjälp att fungera som familj. Om det inte går, betyder inte det katastrof. Forskning visar att barn till separerade föräldrar kan delas in i tre grupper. Bäst mådde barn till föräldrar som efter separationen kan samarbeta kring barnen, träffa dem regelbundet och aldrig baktalar den andre föräldern inför barnen.
Sammanfattningsvis vill jag föreslå att ni tillsammans bokar tid hos någon familjerådgivare och ger er relation en chans. Det är ofta bra att sitta tillsammans med en tredje, neutral part som kan hjälpa er att prata ut om olika saker.
Lena Melin

Ställ en fråga


Klicka här!

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler