Mina svärföräldrar är hemska

Mina svärföräldrar är hemska

Fråga

Jag lever i ett lyckligt äktenskap och vi väntar vårt första barn. Min man och jag kan prata om allt, även om problemen med hans föräldrar. Vi har alltid längtat efter barn. Men på grund av hans föräldrar har vi inte velat skaffa barn. Vi vet att de kommer att hänga här i tid och otid då. Vi bor på landet, bara en kilometer från mina svärföräldrar.
I början av vårt förhållande var de här jämt, gick in utan att knacka – plötsligt stod de i vardagsrummet. Jag trodde jag skulle bli tokig. Min man tog itu med dem och de har nu skärpt sig. De är fruktansvärt omogna och inskränkta. De pratar bara om sig själva. De vet nog fortfarande inte vad jag är utbildad till eller var jag bott tidigare i mitt liv.
Min man är inte lik dem på något sätt, vi har inget gemensamt med dem. Tio minuter tillsammans med dem och jag är helt slut… De är väldigt ohyfsade, kan säga vad som helst. Svärfar kommenterar gärna mina bröst och drar snuskiga skämt om vad min man och jag gör i sängkammaren.
Jag kommer från en trygg familj med förmåga att visa hänsyn och respekt – det här är rena kulturkrocken. Har aldrig direkt haft problem med relationer förut, så det här tär på mig. De sköter inte sin hygien särskilt väl och blotta tanken på att de ska ta i mitt barn får mig att rysa.
Nu, när jag väntar vårt efterlängtade barn, så kan jag inte tänka på annat än hur det kommer att bli att ha dem här jämt och ständigt. De är så onormalt påflugna. Jag vill få njuta av att vara gravid och bli mamma. Våra vänner och bekanta tycker att vi ska säga upp kontakten helt. Men det skulle jag inte kunna göra med gott samvete. Vad ska jag då svara på våra barns frågor om deras farföräldrar i framtiden. Vad ska jag göra?
Orolig gravid

Svar

Gränslöshet är något vi behöver kämpa med hela livet. Det gäller både i relation till vuxna och barn. Särskilt svårt är det förstås att hantera gränslösa släktingar, vänner och egna barn. Men det finns inga genvägar att gå. Vi måste sätta upp gränser för att stå ut och för att utveckla våra relationer.
När det gäller er familj och era föräldrar/svärföräldrar är det extra knepigt som du skriver, eftersom de ska bli farföräldrar till ert barn. Jag tycker du är fantastisk som tänker som du gör kring att inte säga upp farföräldraskapet. För det är ju så, att då vi föder barn så föder vi också barnbarn. Barnbarn, som genom sina far- och morföräldrar, har rätt att ta del av sina föräldrars barndom, släkthistoria och traditioner med mera. Och som också har rätt att träffa sina mor- och farföräldrar.
Men för att det ska fungera så måste vi försöka hitta kompromisser. Och för er del handlar det om att ta itu med föräldrarna/svärföräldrarna igen. Precis som din man gjorde förra gången, då de ju faktiskt skärpte sig.
Nu behöver du och din man sätta er ner och göra upp en lista på saker som de måste respektera för att få träffa er och ert lilla barn. Till exempel att bestämma er för fasta tider, då de får komma samt om vikten av hygien då man umgås med små barn och så vidare. Ja, allt det där som ni ju redan har tänkt på.
För som sagt, för er del finns inga genvägar när det gäller att utveckla relationerna mellan er än att sätta tydliga gränser och det redan före bebisen kommer. Det blir  tuffa samtal för er och likaså för de blivande farföräldrarna. Men min erfarenhet är att det är värt det, när det gäller något så viktigt som ett nytt barnbarn.
Malin Alfvén

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler