Min svägerska lägger sig i


Min svägerska lägger sig i

Fråga

Jag vill börja med att tacka för den ödmjuka attityd som du har när du bemöter oss läsare. Med all den kunskap och erfarenhet du besitter kan du ändå vara så ödmjuk.
Mitt dilemma handlar just om detta. Jag och min man har ett barn på fyra år och ett syskon på väg. Problemet är att min svägerska ständigt kommer med pekpinnar och synpunkter på våra rutiner och hur vi bör uppfostra vår son. Svägerskan är en oerhört bra pedagog, hon jobbar med lågstadieelever och har inga barn själv. Jag är tacksam för hennes synpunkter men kan samtidigt känna mig både bevakad och kritiserad.
För mig handlar barnuppfostran främst om sund psykologi. Pedagogik kommer först i ett senare skede, när barnet är moget för det.
Svägerskan och jag har annars en väldigt bra kontakt men detta har tärt på den nära kontakten. När vi var själva, tog jag i lugn och ro upp det här med henne. Jag berättade, utan att kritisera henne, vad jag och min man kommit fram till. Vilka regler och gränser vi sätter och hur vi vill uppfostra vår son. Jag sa att jag är tacksam för hennes synpunkter men att hon får respektera att vi väljer att uppfostra vår son som vi tror är bäst.
Hon tog det inte särskilt bra. Hon började gråta och tyckte vi var grymma som vägrade henne rätten till sin brorson. Jag var tydlig med att det inte handlar om det, utan om att det är vi föräldrar som uppfostrar och sätter gränserna för våra barn. Sedan behöver hon inte hålla med, om hon inte gör det. Däremot måste hon respektera våra beslut. Det som hon mest pratar om nu är att vi inte får glömma bort vårt första barn när syskonet kommer. Varför skulle vi göra det? frågar jag mig då.
Jag och min man är överens om vad vi tror är bäst. Vi har väldigt bra kontakt med vårt barn. Vi tror mycket på att man som förälder ska lita på sin instinkt och verkligen ge barn tid, och kommunicera med dem. För oss handlar det om sund psykologi, omtanke, närhet och kärlek. För oss kommer pedagogik i ett senare stadium. Vi vill att barn ska få vara barn.
Både jag och min man kan uppleva att det ligger mycket prestige i det här med att vara pedagog. Men kan man inte vara bra förälder utan att vara pedagog?  
Min man tycker det är jobbigt eftersom att det är hans syster det handlar om. Svärmor säger att det inte är så mycket att lägga någon vikt vid. Det är en sak att ha barn, en annan att inte ha det. Jag håller med henne, samtidigt som detta gör min relationen till svägerskan spänd.
Kan du hjälpa oss med hur vi kan hitta ett förhållningssätt till det här?

Besviken

Svar

Jag tycker att du redan har hittat ert förhållningssätt till din svägerska. Genom att du på ett ömsint och omtänksamt sätt har tagit upp problemet med henne, så kan du på det viset fortsätta att ibland påpeka när hon går över gränsen. Det är nog nödvändigt, om ni inte ska få en ännu mer spänd relation.
Det är, som du skriver, ni som är föräldrar till just er lille son, och det är ni som vet bäst vad som är bra för honom. Kan det vara så att din svägerska är lite avundsjuk på er och er fina son? Då gör vi ibland sådana här övertramp.
Och pedagog varken kan eller ska man vara som förälder, tycker jag. Som förälder ska man vara just så kärleksfull, arg, tjatig, glad, ledsen, tjurig och bråkig som man måste vara med sina barn. Det är något helt annat än att vara pedagog. Ibland kan vi möjligtvis vara lite pedagogiska med våra ungar, men inte för ofta.
Jag träffar inte sällan familjer, där en av föräldrarna jobbar med barn. Vi som gör det har ju extra stora krav på oss att vara jättebra föräldrar, tänker vi. Vi borde ju kunna det här med barn. Men sanningen är förstås att det är lika svårt eller lätt att vara förälder, vare sig man har barnkunskaper eller inte. Det mesta i barnuppfostran handlar ju om att bemöta det egna barnet med just den personlighet och det temperament som barnet har. Ofta berättar också dessa föräldrar att de skäms över saker de sagt till andra föräldrar innan de själva hade barn.
Och till sist, varför skulle ni glömma ert första barn, nu när lilla tvåan kommer? Det är definitivt inte min erfarenhet av dagens föräldrar. Tvärtom!
Malin Alfvén

Ställ en fråga


Klicka här!

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler