Min man gör ingenting hemma


Min man gör ingenting hemma

Fråga

Jag har två barn sedan tidigare och min man har ett barn sedan tidigare. Vi har precis fått ett gemensamt barn, som i dag är 2 månader gammalt.
Jag tycker inte att min man deltar i arbetet med hem och barn. Är det inte datorn så är det kompisarna. Om jag vill att han ska ta lillkillen får jag sätta pojken i knäet på honom, om jag ska gå och duscha får jag nästan be om lov att göra det. Men kommer det någon och hälsar på blir det överdrivet åt andra hållet i stället, för då ska han ha pojken hos sig.
Då blir jag arg, sur och tvär. För passar det inte annars att ha honom, så tycker jag inte att det passar när det kommer folk heller.
Vi har precis flyttat till hus och med hus följer en trädgård som ska skötas. Inte ens det hjälper han till med. Jag får dra ut killen mellan matningarna och räfsa med vagnen i släptåg. Vad göra?


Tacksam för svar!

Svar

Vad göra? slutar du ditt brev med. Vad vi kvinnor ofta gör, är att vi tror och hoppas att våra män kan läsa våra tankar. Att han borde förstå det vi mammor tycker är självklarheter som inte behöver sägas högt.
Men för många män är det inte så. De förstår inte vad vi tycker att de borde förstå, vad de bör göra eller inte göra. Antingen för att de inte tänker som vi eller för att de inte vill samma saker som vi.
Till exempel som när du ska gå och duscha, då säger du högt till honom "Nu går jag och duschar, här är lillkillen" eller när det behöver räfsas i trädgården "Nu måste vi räfsa, ska du göra det eller ska du ta hand om lilleman?" Eller när han ska träffa sina kompisar "I kväll ska du träffa dina kompisar, då går jag ut på onsdag en stund."
Vad jag menar är att vi måste tala högt om allt det vi måste dela på i ett hushåll och i en familj.
Att leva i en modern och jämlik familj är att dela upp både det som är tråkigt och nödvändigt för att vardagen ska flyta – och det som är roligt. Och uppdelningen måste vi göra tillsammans. "Om du gör det här, så gör jag det där."
Vi måste hela tiden kommunicera med varandra. Annars blir det lätt som du beskriver att ni har det just nu. Och så går vi kvinnor där och hoppas att han ska förstå. Men det räcker inte.
Dessutom måste vi ta med våra barn i allt det vardagliga arbetet. Det är vi skyldiga dem. Vi är ju en familj och i en familj ska man hjälpas åt, oberoende om det är mina, dina eller gemensamma barn.
Vad jag egentligen vill säga är att ni måste ha ett ordentligt snack med varandra om uppdelningen hemma. Antingen med papper och penna eller tillsammans med en professionell person, till exempel någon från Familjerådgivningen. Annars är risken stor att ni tappar intresset för varandra. För sådana här ojämnlikheter går inte över av sig själva. Vi måste aktivt hjälpas åt att förändra dem.


Malin Alfvén

Ställ en fråga


Klicka här!

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler