Hur separerar vi på ett bra sätt?


Hur separerar vi på ett bra sätt?

Fråga

Jag och min sambo har två barn tillsammans, en 10-åring och en 1,5-åring. Nu vill min sambo separera. Jag inser väl att det inte fungerar i längden att bo med någon som fräser och är irriterad för ingenting. Är villig att ta det jag kan få, jag älskar ju honom och tror att vi skulle kunna reda ut allt. Men ett förhållande kan ju inte bara "drivas" av en person.
Han vill att vi ska dela på tiden med barnen och jag är positiv till det. Han föreslår varannan vecka, men jag känner att så långa separationer är lillflickan för liten för, även om hon är en frimodig själ. Har tyvärr redan fått byta förskola en gång på grund av stängning. Båda inskolningarna har gått utan problem och denna trygghet vill jag inte riskera.
Nästa förslag från barnens pappa är att dela veckan itu. Har funderat och det känns som om det blir för många separationer.
Är förskollärare och borde väl kunna det här, men är för känslomässigt engagerad.
Till saken hör att jag arbetar på den förskola som min dotter går på. Vi bor dessutom i en villa vi måste sälja. Om vi har tur kan någon av oss få tag på en lägenhet i området. Jag tänker dock inte byta dagis om det inte är nödvändigt.


Separationsångest

Svar

Du skriver om stora förändringar och svåra beslut. Och ändå klarar de allra flesta av oss en separation på ett sådant sätt att det blir bra för barnen till slut. Men det innebär mycket orostankar för att det ska bli så bra som möjligt.
Att du är förskollärare gör att du tänker och oroar dig extra mycket, tror jag. Du kan ju så mycket om barn. Men då det gäller våra egna ungar hjälper inte de kunskaperna särskilt mycket. Det vet vi alla som jobbar med barn. Det är innan vi får egna barn som vi tror att vi kan det mesta om barn.
De som vet bäst vad som är bra för dem i er situation är ju egentligen ungarna själva. Sådana här förändringar i deras liv påverkas ju av deras personligheter och temperament, av vilken fas i livet de befinner sig i och vilken relation de har till oss föräldrar, med mera.
Om vi går för fort fram med det växelvisa boendet eller om det fungerar bra, visar de oss på alla möjliga vis. Om de äter och sover och är glada, framför allt i förskolan, så är det bra. Men att de visar reaktioner i övergångarna mellan att vara hos mamma och hos pappa är snarare regel än undantag.
Rent generellt brukar man säga att till en början ska små barn växla föräldrar oftare än varannan vecka, precis som du säger. Börja med en eller ett par övernattningar och när ni ser att det fungerar, så ökar ni.
Er dotter har ju också den stora fördelen att ha ett storasyskon i samma situation. Något som är ett jätteplus för henne med den trygghet som det innebär vid sådana här stora förändringar i livet.


Malin Alfvén

Ställ en fråga


Klicka här!

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler