Min man tar sig inte tid

Min man tar sig inte tid med mig

Fråga

Jag och min man har en treårig son tillsammans. Jag har en ryggskada och har inte kunnat lyfta honom, men jag har varit närvarande och vi har klarat det bra trots allt. Min man är ofta nedstämd, han jobbar heltid, har mycket hushållsarbete och ett tidskrävande fritidsintresse.
Jag är missnöjd med att vi två har så lite tid tillsammans, men inser att han inte får lust till något utan att få lite lugn och ro på egen hand. Han vill varken gå ned i arbetstid eller minska ner på fritidsintresset.
Om jag säger att han kan behöva minska tiden för sitt fritidsintresse för att vi ska få mer tid tillsammas som par, blir han arg. Han säger att det inte varit lätt ta hand om barn, hem och ha en sjuk fru. Att han har behövt komma i väg.
Jag är friskare nu och vill ha ett jämställt förhållande med jämnare arbetsfördelning och lika ansvar för sonen. Och ett förhållande där jag och min man har tid tillsammans, bara vi två. Även jag har egna intressen, men man måste prioritera. Min man vill att vi ska ha två bortakvällar vardera i veckan. Jag kan ta alltmer av hemarbetet, men jag har lång resväg till mitt heltidsjobb som jag ska återgå till när jag är frisk.
Min man ser min vilja att diskutera som kritik. Men varför leva ihop utan att umgås?
Han tycker att vi umgås i vardagen. Han tycker att vår familj är mycket värd och vill inte vara utan det vi har, men han tycker att jag är jobbig och arg ibland.
Min man stod ut med mitt ryggproblem. Ska jag därför stå ut med att han inte har tid med mig och stressar sig igenom vår sons barndom?
Kärleken ska ju övervinna allt, men det gör ont. Vad är det som får
föräldrar att hålla ihop?
Lorem Ipsumsson

Svar

I det gamla bondesamhället valde man en livspartner som man arbetade bra ihop med – man arbetade ju tillsammans på gården. I och med industrialiseringen har den aspekten kommit alltmer i skymundan och kärleken och romantiken har blivit viktigast.
Man arbetar på olika håll, har lite tid tillsammans men förväntas ändå göra varandra lyckliga. Det är stora krav på en relation, som i övrigt inte har så många gemensamma kontaktytor. Om man jämför familjen med ett företag, skulla man kunna säga att föräldrarna är företagets ledning och barnen de anställda.
Ledningsfunktionen är viktig och måste anslå tid för hantering av den dagliga verksamheten och planera inför framtiden. Liksom företag i perioder har det tuffare än annars kommer även familjen att ha det. Med stark vilja, övertygelse och envishet brukar det kunna lyckas!
Hur skulle ni då kunna få ert ”företag” mer tillfredsställande? Skulle det vara möjligt att skapa mer gemensam tid? Dra ner på ambitionsnivån till exempel vad gäller hur välstädat det bör vara hemma? Kan ni finna några gemensamma intressen? Inom ett företag har ju ledningen överläggningar och aktiviteter som är exklusivt för dem och utan insyn för de anställda. Du skriver att ”kärleken gör ont”. Jaa, så är det. Den vi älskar är vi som mest beroende av och därmed är vi också oerhört sårbara. Ytligare relationer är lättare eftersom de inte betyder så mycket för oss och därmed inte kan göra oss illa.
Avslutningsvis, ”vad är det som får föräldrar att hålla ihop?”. Initialt har de två föräldrarna valt varandra utifrån en mängd orsaker och bestämt sig för att förverkliga en dröm om att skapa en familj. För att detta ska lyckas över tid handlar det mycket om att arbeta med sig själv och relationen, ha tålamod, tolerans, envishet – och inte minst – lite humor. Samt att kunna förlåta.
Lena Melin

Ställ en fråga


Klicka här!

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler