Vi kan inte lämna vår son till någon

Vi kan inte lämna vår son till någon

Fråga

Jag har ett problem med min son, som snart är 10 månader gammal. Han är helt underbar när han är med mig, men vi kan inte lämna honom hos någon annan som till exempel mormor eller gammelmormor.
Det tar cirka 20 minuter och sedan skriker han helt hysteriskt och går inte att trösta. Han lugnar sig bara om jag kommer.
Det är till och med så att pappan inte ens kan vara med honom i mer än några minuter innan han börjar skrika efter mig. Och då är både jag och pappan hemma jämt. Han ska börja i förskolan snart och vi är oroliga för hur det ska gå. Det är ju också så att hans mormor och gammelmormor vill passa honom ibland.
Innan han var fem månader gick det bra att lämna honom i tre fyra timmar per gång, helt utan protester. Men sedan fungerade det inte längre.
När han var 4 veckor gammal blev jag akut sjuk och blev inlagd på sjukhus i åtta dagar, och hans pappa fick vara hemma med honom. När sonen kom och hälsade på och sedan skulle gå hem, så grät han väldigt mycket… Ibland undrar jag om det är något slags separationsångest han har när han är ifrån mig.
Jag har aldrig egen tid för mig själv, kan knappt gå och ta en dusch utan att han måste se mig hela tiden.
Har frågat sjuksköterskan på bvc, men hon säger bara att det går över, medan jag tycker att det blir värre.
Vad ska jag göra?
Tacksam för svar

Svar

Det är klart att ni är oroliga för hur det ska gå med sonens dagisstart. Och ni har säkert redan förberett er på en lång invänjningsperiod.
Just nu tror jag att er son befinner sig i en viktig utvecklingsfas, som bland annat visar sig just i att våra barn har extra svårt att lämna oss mammor. De har separationsångest, som du skriver. Vi får inte ta ett steg bort från dem, då är det katastrof känner de.
Detta beror på att det händer så mycket i deras utveckling, både psykiskt och fysiskt. Och just under dessa mognadsperioder är våra barn extra känsliga och behöver vår närhet extra mycket – oftast både dag och natt.
Barn i den här åldern håller ju själva på att långsamt ta sig bort från oss i och med att de kan krypa och snart gå. Och då blir världen så stor så stor – och så farlig. Men finns mamma i närheten, då vågar de. Det är en jobbig period, både för honom och er, men den är nödvändig. Ju mer du orkar vara med honom, desto snabbare går det över. Tufft, men sant. Och i bästa fall är den här fasen över då han börjar på dagis.
Att börja förskolan är för honom så mycket annat än att vara utan dig. Det är ett ställe med fasta rutiner, samma vuxna personer att möta varje dag och det bästa av allt: kompisar.
Vi vuxna har nog svårt att förstå hur viktiga dessa små kompisar är för våra små barn. Kompisar att leka med, lära sig av, bråka med och längta efter. Allt detta tillsammans, och att ni är med honom under invänjningsveckorna, ökar möjligheterna för att det kommer fungera. Det är i alla fall min erfarenhet.
Malin Alfvén

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler