Vet han att jag är hans mamma?

Vet han att jag är hans mamma?

Fråga

Jag har en liten kille på 6,5 månad som är pigg och glad och ”problemfri”. Jag har inte ammat honom. Orsaken var att han hela tiden gick ner i vikt. Till slut gav vi bara ersättning för att han skulle få i sig något. De har funkat bra och i dag är han en stadig kille.
Nu undrar jag: känner han ändå att det är jag som är hans mamma? Trots att jag inte haft honom intill mig och ammat? Han är glad och sprallig, och har inga problem med att vara hos eller sitta hos någon annan. Två gånger har han sovit hos mormor och morfar och det har inte heller varit några problem. Man skulle kunna säga att det är ingen skillnad för honom om jag eller någon annan kommer in i rummet.
Jag har lyssnat en del på andra föräldrar när jag varit på öppna förskolan. De pratar om hur deras barn vid cirka sju, åtta månaders ålder blivit väldigt mammiga – och hur jobbigt de är…
Det är nästan så att jag önskar att även min son ska bli så där mammig, för att jag ska få känna mig som hans mamma igen. Jag hade gärna velat amma honom men det gick ju inte – är detta mitt ”straff”? Har jag skadat honom? Har han ingen trygghet i mig som mamma, som andra barn har?
Linda

Svar

Det är inte ofta vi psykologer kan vara helt säkra på något, då det gäller ett barn vi blir tillfrågade om. Men jag är säker på att din lille son vet att du är hans mamma. Det är inte amningen det hänger på, det är närheten till dig det handlar om. Du är den som har haft hand om honom mest, och det är därför han är tryggast med dig.
Det viktigaste för att bli en trygg liten varelse är inte var maten kommer ifrån. Det är närheten till en person, som älskar och som man kan älska tillbaka, som tröstar och pussar och kramar och som finns där, antingen man är glad eller ledsen.
Hur barnen sedan beter sig ihop med andra människor handlar mest om deras personlighet. När jag läser ditt mejl ser jag en glad och social liten bebis framför mig, som är nyfiken på världen och framförallt på andra människor. Att vara social handlar mest om arv, liksom till exempel blyghet inför andra. Det är något vi har i oss och med oss. Och precis som blyga barn ibland gör sina föräldrar oroliga, gör ibland de sociala det också.
Din lille son är så liten att han med sin sociala läggning fortfarande tror alla människor om gott. Det är oftast inte förrän just vid åtta–nio månader som dessa barn visar främlingsrädsla och blir mammiga. Men även här skiljer sig de sociala barnen åt. En del blir oroliga och vill vara mer i mammas och pappas famn, medan andra visar sin oro genom att ge mamma eller pappa ett extra ögonkast, då det kommer främmande människor i närheten. Sedan tar  nyfikenheten överhanden och de skrattar och ler åt de andra.
Med mitt svar vill jag försöka få dig att se att du har en trygg, social och glad liten bebis som du kan vara stolt över.
En bebis som du inte har skadat och som inte straffar dig för att du inte ammat. Däremot har han en mamma som oroar sig över mycket, just som älskande mammor ofta gör. 
Malin Alfvén

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler