Varför biter han på naglarna?


Varför biter han på naglarna?

Fråga

Jag hoppas du kan tipsa oss. Vi är oroliga för vår son som är 2 år gammal. Han har en längre tid bitit på naglarna och nu har han börjat gnissla tänder. Båda dessa saker gör att vi är rädda för att han känner sig otrygg och osäker.
Han har varit besvärlig med maten sedan han slutade amma och det har varit frustrerande för oss alla. Först nu har jag kunnat släppa det och inte oroa mig så mycket, men ibland brister det för mig ändå och jag blir arg på honom. Kanske frågar vi för ofta vad han vill? Jag läste någon gång att man inte ska fråga utan bestämma. Eller kanske säger vi nej för ofta?
Har du något boktips om hur man skapar en miljö så att barn blir trygga och säkra?
Han är världens finaste, duktigaste kille – vårt allt. Det sista jag vill är att han ska må dåligt.


Skåningen

Svar

Ja, varför gör de så här, våra härliga, duktiga ungar som vi vill allt gott på jorden?
Jo, känsliga och kompetenta barn gör ofta så här. Det är så mycket som händer i deras kroppar och hjärnor att vissa av dem behöver göra sådana här saker. Det är ett sätt för dem att kontrollera sig själva och sin värld. Det svåraste är att vi föräldrar kan göra så lite åt det hela.
Ofta går det över av sig själv, men ibland kan det fortsätta genom åren. Och vill han då själv ha hjälp så finns det medel på apoteket (mot nagelbitandet) och hos tandläkaren (bettskena), som ibland kan hjälpa en del.
Det här betyder inte att han är otrygg eller att ni är dåliga föräldrar. Det betyder att han är ett känsligt litet barn. Det är dessa barn vi ofta oroar oss mest över och kanske behöver oroa oss över, eftersom de behöver oss så mycket. Det är en naturlig följd av deras känslighet.
Det är inte farligt att vi blir arga ibland. Det behöver alla våra barn, även de känsligaste.
Läsa böcker kan vara bra, men det finns inga böcker som kan berätta om den bästa miljön eller uppfostran, eftersom våra barn är så himla olika och kräver så olika saker av oss föräldrar. Vi kan läsa flera böcker och plocka guldkornen ur dem, det vill säga det vi tror passar just oss och våra barn.
Att massera honom i ansiktet och på händerna och ut över fingrarna, ja över hela kroppen, om han vill, är ibland ett bra sätt få honom att komma i balans.
Så småningom kommer han själv att kunna berätta för er vilka spännande tankar som rör sig i hans lilla huvud. För många tankar finns i honom. Det är min erfarenhet av dessa barn.


Malin Alfvén

Ställ en fråga


Klicka här!

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler