Vår son slår oss


Vår son slår oss

Fråga

Håller precis på att hämta mig från ännu ett av vår 3-årige sons vredesutbrott. Han har varit trotsig i perioder, men det var lättare att avleda honom när var han mindre.
På förskolan kan han bli arg, men får inga hysteriska utbrott som hemma. Han är mellanbarn och har precis fått en lillebror. Dessutom har hans pappa, som tidigare varit hemma mycket, börjat plugga.
Vi försöker ge honom extra uppmärksamhet, men jag vet inte om det hjälper. Det verkar som om han behöver bli arg, han letar verkligen efter saker att bli arg på. Problemet är att han är aggressiv och slåss.
Vi har försökt allt, känns det som: avledning, att prata lugnt och att ignorera honom, men inget verkar fungera. Vi har försökt hålla i honom, men när jag senast försökte bet han mig. Jag har även stängt in honom i badrummet. Efter en halvtimmes vrålande och sparkande tappar jag ibland tålamodet. Det känns inte bra och efteråt kan jag börja gråta. Då blir han arg för det.
När hans lillebror blir hungrig samtidigt som 3-åringen har ett av sina utbrott, kan jag inte ta upp lillen av rädsla för att hans storebror ska ge sig på honom också. Vad ska vi göra med vårt barn som blir så argt att man inte kan "nå" honom?


Olycklig

Svar

Ni har det svårt just nu, både du och din son. Sonen befinner sig mitt i sitt mest intensiva 3-årstrots, samtidigt som han har blivit storebror och dessutom inte har tillgång till sin pappa så mycket som han är van vid – och som han behöver nu då du är upptagen av lillebror. Du är nybliven mamma med allt vad det innebär av vaknätter, amning och att dessutom räcka till för tre barn och en man som pluggar.
I detta kaos utmanar din 3-åring dig så mycket han bara kan. Och när det inte räcker med att göra saker mot din vilja, så slåss och bits han. Och du ger tillbaka med allt hårdare medel.
Ni verkar ha fastnat i ett alltmer olyckligt mönster båda två. Att det fungerar bra på förskolan betyder att sonen trots allt klarar av situationen. Skulle livet vara totalkaos för honom skulle förskolepersonalen märka det, tänker jag.
Jag tror att du och din man tillsammans ska komma överens om ett sätt att bemöta honom på, då han är sådär jättearg. Till exempel att hålla i honom så ordentligt att han inte kommer åt att bitas och slåss. Och ni får inte ge er förrän han har lugnat ner sig och eventuellt börjat gråta. Tufft, svårt, men effektivt. Och ni måste berätta för honom att det är så här ni tänker göra, när han blir arg. Han måste veta att ni inte tänker ge er. Det är att hjälpa honom!
Jag vet att det är en oerhört svår period i livet du befinner dig i. Jag träffar ofta mammor och pappor i er situation. Jag vet också att det är skönt att tala med en utomstående person som har erfarenhet av detta. Bvc-psykologen är en sådan person.

Malin Alfvén

Ställ en fråga


Klicka här!

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler