Vår dotter låter otrevlig


Vår dotter låter otrevlig

Fråga

Min dotter, snart 6,5 år och ensambarn, är på många sätt en snäll och trevlig tjej. I förskolan har de bara lovord.
Men hon har en trist sida. Om hon blir ombedd att göra något svarar hon buttert och surt: ”Nej, det tänker jag inte” eller något liknande. ”Där ska jag sitta” är en annan variant, fast någon redan sitter där.
När vi skulle äta häromdagen hade min syster fixat laxspett. Min dotter sa irriterat, i nästan förorättad ton till sin moster: ”Jag gillar ju inte lax!”
Ganska ofta befaller hon oss också (”Hämta den!” eller ”Ta den här!”) trots att vi vuxna är noga med att be, både henne och varandra, i stället för att befalla.
Hon låter inte så här jämt, men tillräckligt ofta för att både vi föräldrar och övriga som drabbas av det har börjat ledsna på det. Mot mormor och farmor har hon låtit så här i flera år nu.
Jag och min man säger naturligtvis till vår dotter när vi hör henne låta på det här viset, men det hjälper bara för stunden. Men ibland känner man sig otroligt tjatig med detta, och ids inte säga till varje gång. Dessutom är det ju inte alltid vi hör, och det är inte alltid de andra säger ifrån.
Dessutom är hon oerhört känslig för tillsägelser. Om någon annan än jag eller hennes pappa tillrättavisar henne ser hon dels skamsen, men också alldeles tillintetgjord ut, kommer till mig om jag finns i närheten och är ledsen.
Hur ska vi göra för att få vår dotter att bli lite vänligare i sitt tilltal?


Mamma till uppnosig

Svar

Ofta tänker jag att det är en himla tur att dessa våra väluppfostrade, snälla, omtyckta och trevliga små tjejer har den här förmågan och dessa tillfällen att vara just så sura och otrevliga som du skriver att din dotter är ibland.
Svårigheten är ju just att den sårar andra. Det vet hon, eftersom hon reagerar så kraftigt på tillsägelser. Och det är ju egentligen dit vi vill komma i vår uppfostran, att få henne att förstå att hon sårar andra med sitt sätt. Samtidigt måste hon få uttrycka allt detta och hur gör vi då? Jo, vi säger ifrån mycket bestämt och öppet inför de människor hon sårar. Och vi talar om för henne att vissa saker får man faktiskt inte säga, men man får tänka dem.
Och så berättar vi om hur vi själva tänker och gör, till exempel då vi är borta och får ”äcklig” mat eller om vi måste sitta bredvid någon vi inte gillar.
Tankarna kommer vi alltid att ha, men det är hur vi handskas med dem som är själva poängen i relationer mellan oss människor.
Allt det här vet din dotter egentligen och ledsen måste hon bli då hon får tillsägelser både av andra och av er.
6-årsåldern är en utmärkt ålder att kämpa med det här, eftersom rättvisetänkandet är viktigt då. Det är inte rättvist att bara en ska få säga dumma saker. Och det blir definitivt inte bra om alla gör det. Men som sagt, tänka får vi göra hur mycket som helst.
Själv kommer jag osökt att tänka på Astrid Lindgrens bok Lotta på Bråkmakargatan och till exempel episoden på tåget med farbrorn och vårtan på näsan.


Malin Alfvén

Ställ en fråga


Klicka här!

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler