Vår son klarar inte motgångar

Vår son klarar inte motgångar

Fråga

Jag har en snart 5-årig son som är lillebror till en snart 7-årig kille. Min lilla kille bryter ihop hela tiden känns det som. När någon cyklar om honom, när han inte kan klättra där andra kan, när han spelar Playstation och det inte går som han vill, om han inte får bollen när han spelar innebandy.
Förskolan har påpekat att hans självkänsla nog inte är så bra. Det är jättejobbigt att se sin son så arg och ledsen hela tiden, och att han verkar känna sig så dålig. Vad kan jag göra för att hjälpa min son? Hur stärker jag honom att tro på sig själv? Det gör ont i mitt hjärta.

Behöver ett råd

Svar

Det är klart att man kanske kan se det som att din son inte har en bra självkänsla. Men jag skulle vilja se det på ett annat sätt. För det första tror jag att han oftare bryter ihop när han till exempel är trött och hungrig. Om ni under en period gör en anteckning varje gång han reagerade på det här sättet, kanske ni kan hitta ett mönster.


För det andra tror jag att vad vi ofta gör, när våra ungar reagerar så här, är att tala om att ”det inte är så farligt”, ”du duger som du är” och så vidare. Men det är ju inte vad han tycker. Han tycker att han har misslyckats. Han trodde att han skulle komma först, klara av att klättra, få bollen. Och nu har han misslyckats kapitalt i sina egna ögon. Jag tror att det är viktigt att bekräfta det och säga till honom: ”Du trodde att du skulle komma först, men du gjorde inte det. Det är klart att du är ledsen och arg nu.”


För det tredje tror jag att ni sedan ska ha samtal kring vad han kan göra istället för att bryta ihop i de här situationerna. Samtal som ni ska ha när han är lugn och inte trött eller hungrig. Då går ni igenom vad som föregått hans utbrott och om han på något sätt kan få hjälp av er eller personalen eller kan hitta på något annat att göra eller tänka på.


Det viktiga är att göra honom uppmärksam på i vilka situationer utbrotten inträffar och att se det ur hans perspektiv och försöka nå honom innan utbrotten kommer. Försök tolka hans känslor i ord, till exempel: ”Jag tror att det kommer bli svårt att klara det här spelet nu, eftersom du är så trött.” Ska vi äta någonting först och så kan du fortsätta sedan”. Många samtal behövs, och många ingripanden ”före”. Men kanske kan det här sättet att se på honom göra att utbrotten blir färre.

Malin Alfvén, barn- och föräldrapsykolog

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler