Storebror är svartsjuk på lillebror

Storebror är svartsjuk på lillebror

Fråga

Jag brister snart i hjärtat för jag vet varken ut eller in. Jag har fått barn tätt, det yngsta är fem veckor och det äldsta precis ett år – jag är så trött i hela kroppen och även mentalt. Det som tar mest på krafterna är att den äldsta är så svartsjuk på sitt syskon och bara gnäller.
Vi försöker ge honom jättemycket uppmärksamhet och vara bara med honom på tu man hand – men det verkar inte hjälpa. Blir det bättre så småningom?
Just nu känns det så svårt, som att gå i motvind. Ibland kan vi till och med tänka att vi ångrar att vi fick fler barn. Finns det några tips på vad man kan göra för att storebror ska må bättre? Mår han så dåligt av sin brors närvaro?
Linda

Svar

Det är nog många familjer i er situation som känner igen sig. Tröttheten, det dåliga samvetet, ångern och oron som ständigt gnager. Jag tänker att er 1-åring mest reagerar på den stora förändringen som det inne­burit att bli storebror. Det är inte farligt, men jobbigt, både för honom och för er. Och jag är helt säker på att det kommer bli lättare för er alla, men det kan ta lite tid.
Just nu lever ni i det totala nuet, du som nyfödd mamma till tvåan, och äldste sonen som nyfödd storebror, och då är det svårt att se framåt. När ni alla vuxit in i era nya roller, och hittat era nya rutiner, så lättar det. Vi människor är bra på såna här övergångar i livet, men har svårt med att de måste få ta tid, särskilt om vi är så trötta som du är just nu.
Storebror är tydlig och uttrycker med sitt gnäll att han vill att det ska vara som förut, men det viktiga för er alla är att livet aldrig mer blir som förut. Nu kommer ni alltid att vara fyra. Det hjälper inte storebror att ni tycker synd om honom, som vi ju ofta gör, för det är inte synd om honom. Tvärtom. Han har fått ett syskon. Det är något av det bästa vi kan ge våra barn, om vi har möjlighet till det. Det är bara det att det vet han inte än.
Så i sin frustration över förändringen som han befinner sig i, blir han gnällig. Det blir vi alla, mer eller mindre, vid sådana här stora övergångar. Han måste få gnälla ett tag, helt enkelt. Ni kan inte hejda hans utveckling. För utveckling är det och han måste igenom den här perioden.
Mitt råd till er är att du själv ska försöka få lite vila. För det behöver du som nyfödd mamma. Här kommer tre förslag: Kan far och son sticka i väg en eller ett par dagar, så att du bara kan ägna dig åt den lille och dig själv? Eller ska ni gå till vårdcentralen och be om hjälp med sjukskrivning av dig, så att pappa kan vara hemma en vecka/fjorton dagar och vara föräldraledig? Eller har ni mor- eller farföräldrar som kan avlasta er med storebror?
Malin Alfvén

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler