Pappan vill inte träffa sin son

Pappan vill inte träffa sin son

Fråga

Jag är en ensamstående mamma till en härlig kille på fyra år. Vi har levt ensamma sedan tre år tillbaka.
Min son vill så förtvivlat gärna träffa sin pappa. Tyvärr vill inte pappan träffa sin son. Min son gråter ofta efter honom, frågar när han kommer, och pratar med pappa, i sin ensamhet, på sitt rum. Det här knäcker mig.
Vad ska jag svara när min son förtvivlat gråter och skriker efter pappa?
Jag vet inte vad jag ska säga. Ska jag säga som det är – att hans pappa inte vill träffa oss? Eller ska jag ”prata bort” det?
Jag försöker verkligen vara lugn och sansad, vi pratar ofta om sonens pappa, vi tittar på kort, träffar ofta pappans numera vuxne son, och har kontakt med pappans syster och hennes familj. Men, ibland blir jag så arg och provocerad att jag säger till min son att: ”det är ingen idé att du sitter här och gråter för pappa vill inte träffa dig”.
Nu i julas fick min son inte någon julklapp från sin pappa.
Hjälp mig, hur hanterar jag det här?
Ensamma mamman

Svar

Jag gillar att du blir arg ibland. Din son behöver din ilska. Och det är just det du kan säga till honom: ”Jag blir så himla arg på din pappa, som inte vill träffa dig. Tänk att det finns pappor som inte vill träffa sina härliga barn. Jag önskar verkligen att det inte var så. Om jag fick bestämma skulle alla barn få träffa sina pappor.”
Sedan kan ni fantisera tillsammans om vad far och son skulle göra tillsammans då de träffades. Ni kan också skriva till pappan. Du skriver ner vad sonen vill säga. Och även om ni inte har någon adress att skriva till, så är det viktigt att formulera sig i ord, även för små barn.
Jag gillar också att ni ofta talar om pappa och har kontakt med hans släktingar och har foton att titta på.
Men sedan får du stå ut med hans längtan efter sin pappa, hans gråt och hans skrik, och hans samtal med pappa på rummet. Det är så här vi gör då vi längtar, både barn och vuxna. Längtan är en otroligt stark känsla. Men nu är ju livet så att vi inte alltid kan få det vi längtar efter. Men vi kan, och får inte, ta bort längtan ur våra liv, även om den gör ont i oss.
Malin Alfvén

Ställ en fråga


Klicka här!

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler

Hur klarar man sömnbristen?

Ju mer avslappnad du är när du ska ­somna, desto lättare kommer du in i den välgörande djupsömnen. Några avslappnings­knep:

1. Gör en lista över saker som ska göras nästa dag så att du kan släppa det när det är dags att sova.

2. Försök sova eller vila i samband med amning eller matning. Då är halten av oxytocin som högst. 

3. Klassiker som fortfarande håller: Ha det svalt och mörkt i sovrummet. 

4. Drick inte alkohol och träna inte för sent på kvällen. 

5. Låt bli att dricka kaffe på efter­middagen. 

6. Undvik skärmar sent på kvällen. ­Förutom att det som visas kan få din hjärna att spinna igång så utstrålar de också ett blått ljus som sänker halten av sömnhormonet melatonin i din kropp. Och det är synd, eftersom melatoninet hjälper oss att somna. 

7. Försök släppa oron över att du får för lite sömn. Kroppen går ner i djupsömn, som är viktigast för vår återhämtning, på bara 20 minuter. Sedan är du där i ungefär 50–60 minuter och så går du upp i en ytlig sömnfas igen. Att sömnen blir ­fragmentarisk under en period är alltså inte så farligt. Du blir visserligen in i ­märgen trött av att inte få sova tillräckligt antal timmar – men det är inte direkt fysiologiskt skadligt. 

8. Gör gärna avslappningsövningar och öva mindfulness. Det hjälper dig att vara här och nu istället för att älta det som varit eller oroa dig för det som komma ska. Och just ”älta” och ”vara orolig” är två faktorer som kan störa sömnen ­väldigt mycket.  

9. Råd om att du ska ”sova när bebisen sover” på dagen kan kännas som ett hån – i alla fall om din älskling bara kan sova när du bär hen eller rullar hen i vagnen. Men försök att i alla fall vila lite emellanåt. Att tänka ”nu måste jag sova” kan skapa en oskön press, men att sitta och stirra ut i luften en stund klarar nog de flesta. 

10. Och sist men inte minst, glöm aldrig att någon gång blir det bättre!! Du ­kommer till och med att bli en av dem som på allvar säger ”passa på och njut av småbarnstiden nu, den går ju så fort”.

 

Läs hela artikeln i Vi Föräldrar nr 2, 2016 – ute i butik nu!