Mitt barn bojkottar mig


Mitt barn bojkottar mig

Fråga

Jag har en go´ liten pojke som nyss fyllt 1 år. Har precis börjat arbeta igen och maken är pappaledig nu. Det senaste halvåret har jag upplevt att jag inte är lika viktig för min son som jag trodde jag skulle vara. Han är nämligen helt överförtjust i sin pappa.
Jag är glad för det, men måste samtidigt erkänna att det gör mig svartsjuk.
Han kryper efter sin pappa när han lämnar rummet, sitter och väntar på honom när han duschar och skrattar gott när pappa skojar. Det är bara pappa, pappa, pappa.
Förnuftet säger att det är fantastiskt att far och son har så fin kontakt, men jag rår inte för att jag känner mig ratad av min egen son, vilket gör mig arg, ledsen och frustrerad. Jag är ju också engagerad och ömsint!
Min man förstår hur jag känner, men tycker att ämnet börjar bli uttjatat med mitt dagliga prat om detta. Jag älskar dem båda och vill min son allt gott, men förstår inte varför jag inte duger lika bra. Det gör ont i hjärtat att som mamma vara satt på undantag.


Bojkottad?

Svar

Kärleken till våra barn är outgrundlig. Den tar oss med på svindlande höjder och ned i de djupaste avgrunder och därnere finns svartsjukan.
Vilket talande ord förresten. Man blir så sjuk att man blir alldeles svart inombords.
Rent förnuftsmässigt vet vi mammor att vi bara borde vara nöjda och tacksamma över kärleken mellan far och son. Men svartsjukan är inte förnuftig, den fräter i oss.
Din son verkar ha ärvt din förmåga till starka och intensiva känslor. Och utan din starka kärlek så hade han inte älskat sin pappa så intensivt som han gör. Sonen har varit hemma med dig under sitt första år och då pappa kommit hem efter arbetet njutit av sin pappa och utforskat far- och sonvärlden.
Min erfarenhet är att dessa barn som är så här känslomässigt välutvecklade ”mammar” och ”pappar” sig på det här viset under de första åren.
Jag frågar mig ofta hur pappor står ut, när barnen mammar sig under vissa perioder. Fast många pappor står ju inte heller ut, utan att bli förtvivlade och/eller rasande av svartsjuka. Men när det gäller kärlek kan vi föräldrar inte styra våra barn.

Malin Alfvén

Ställ en fråga


Klicka här!

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler