Min son vill bara bli buren


Min son vill bara bli buren

Fråga

Jag är en mamma med en son på 10 månader. Han har alltid velat vara nära, men jag tycker inte att jag burit honom mer än andra bär sina barn. Han har nu börjat få en egen vilja och vill bli buren precis hela tiden. Om han får bestämma ska jag ha honom i famnen hela dagen. Om jag låter honom sitta på golvet när jag går på toa, äter eller diskar, så skriker han.
Jag bad min bvc-sköterska och barnläkare om råd och tips på hur jag ska kunna bryta hans ovana. Blev arg då jag hörde svaret: ”Åh vad mysigt, det är ju så härligt med närhet”, menade båda och tindrade med ögonen. Men jag som haft det så här nu i några månader och känner av det i axlar och rygg, tycker inte att det är så mysigt längre.
Det är inte bara kroppsligt det gör ont utan man blir trött i huvudet också. Jag försöker nu stå ut med hans skrik när han sitter på golvet en stund och hoppas att han ska förstå att man kan vara lite för sig själv också.
Naturligtvis ska han inte behöva sitta på golvet och skrika länge. Han är min ögonsten och förtjänar det bästa.


Pluttemannens mamma

Svar

Tänk att våra älskade, älskade ögonstenar kan utsätta oss för all den frustration som dessa våra mycket viljestarka barn gör. Du vet ju att det faktiskt är bra för honom att vara för sig själv ibland, men han vet något annat. Han vet att livet bara är riktigt bra i mammas famn. Men vi föräldrar vet också att när man är så stor som 10 månader så måste man lära sig att sysselsätta sig själv ibland. Annars utvecklas man inte så bra. För utveckling innebär ofta trots och frustration. Det är därför du måste göra som du gör, låta honom skrika lite mer än vad ni båda står ut med. För då visar du honom att du vet att han klarar av att vara själv.
Om du fortsatte att ta upp honom hela tiden, så skulle han aldrig lära sig att han ”kan själv”. Ibland är det faktiskt vi föräldrar som vet bäst.
Till sist. Precis som du, så blir jag så himla arg på människor som säger att vi ska vara nöjda med saker som vi har uttryckt att vi har problem med. Det är kränkande att bli bemött på det sätt du blev bemött på bvc. Du har inte bett om ett allmänt råd, du har bett om råd med något som är svårt för dig. Och det ska vi som vårdpersonal ta på största allvar.


Malin Alfvén

Ställ en fråga


Klicka här!

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler