Min son fick stå i "skamvrån"


Min son fick stå i "skamvrån"

Fråga

Jag har en flicka på 4 år och en pojke på 1 år och 9 månader. Pojken har precis skolats in på storasysters förskola och verkar trivas bra. Han är ganska aktiv och puttar gärna en yngre flicka där. Fröknarna markerar naturligtvis för honom att det är fel, vilket vi tycker är jättebra.
En dag när jag hämtade honom hade han slagit en leksaksbil i flickans huvud. Helt fel, naturligtvis! Men jag ifrågasätter fröknarnas beteende och skulle vilja ha din syn på det hela. Han fick sitta på en stol och skämmas medan de andra barnen hade musik- och danssamling. Jag har inte tagit upp detta med personalen än. Det är känsligt, eftersom jag själv jobbar som lärare och är rädd att trampa dem på tårna.


Rätt sätt?

Svar

Tänk att det här med att sätta barn i skamvrån har kommit tillbaka! Det är förfärligt, vilken ålder det än handlar om. Inte nog med att man isolerar barnet från gemenskapen för att få det att skämmas. Man utsätter det också för kompisarnas eventuella elaka kommentarer. Ja, i värsta fall för mobbning, där han sitter ensam på stolen. Och detta utsätter man en liten, drygt 1-årig, människa för. Det är oacceptabelt, tycker jag. Och vad har då det lilla barnet gjort? Jo, slagit en bil i huvudet på en kompis. Men varför? Det kan han ha gjort av minst två anledningar. Antingen för att han är arg eller svartsjuk på flickan och i sin ilska slår henne i huvudet. Men det kan lika gärna bero på att han är förtjust i henne och att slå och kasta är hans sätt att söka kontakt och berätta att han gillar henne.
Vad ger vi vuxna den här lilla pojken för budskap? Ja, det finns väl inget enkelt svar på det, eftersom det handlar om hur den lille tolkar de vuxnas beteende. I bästa fall kanske han bara konstaterar att vuxna är konstiga. Men i värsta fall kan han tänka att man inte får tycka om den här flickan. Kanske slutar han slå och kasta bilar så småningom, men av vilken anledning?
Att få små barn att sluta slå och kasta kräver snabba ingripanden, allra helst före de har gjort det. Eller åtminstone direkt efteråt, så att de förstår att det är just att slå man inte får.
Nog tycker jag att du ska ta upp diskussionen med personalen och då kanske med utgångspunkt från vad de tänker med detta straff. Sedan kan du komma med ditt eget perspektiv, både utifrån att vara mamma och lärare.


Malin Alfvén

Ställ en fråga


Klicka här!

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler