Min pojke är rädd för allt

Min pojke är rädd för allt

Fråga

Jag är bekymrad över min äldste son som precis fyllt två år. Sedan ett par månader tillbaka blir han skrämd för allt möjligt. Ibland blir han så rädd för det han ser att han nästan får panik, och oftast vet vi inte vad som skrämmer honom. Ibland är det ormar han ser och ibland gropar, min man och jag har ingen aning om varifrån den här rädslan kommer.
Vi är väldigt restriktiva med vilka tv-program han får se, så vi tror inte att det kommer därifrån. Men det här känns så jobbigt.
Hur ska vi bemöta den här rädslan? Ska vi avfärda hans påståenden om ormar och liknande eller ska vi tillsammans med honom leta rätt på orm-skrället?
Vi har försökt båda varianterna utan att kunna bedöma vilken metod som varit bäst. Han är fortfarande jätterädd för en massa saker.
Precis innan det här beteendet dök upp, genomförde vi en stor flytt. Vår son fick då lämna sitt dagis där han trivdes väldigt bra. Nu är han hemma med lillebror och mamma, så var-dagen ser lite annorlunda ut för honom. Kan flytten har medfört att han upplever allt som lite skrämmande?
Hur ska vi som föräldrar göra för att hjälpa vår lille son?
Mamma Catharina

Svar

Det händer mycket i en tvåårings hjärna. En riktig explosion i utveckling. Plötsligt kan man förstå mycket mer än tidigare och se saker och samband som man inte tidigare sett och förstått. Om man då är en fantasifull och kreativ liten tvååring, blir världen ofta skrämmande. Om man dessutom flyttat och slutat på dagis, och inte känner igen sig i vardagen, så kan världen kännas ännu mer skrämmande under en period. Då kan man se läskiga saker som ormar och gropar, och drömma om lejon och tigrar på nätterna.
Att gå igenom en sådan här fas i sin utveckling är inte farligt, tvärtom. Det är oerhört utvecklande men samtidigt jobbigt för både barn och föräldrar.
Så måste livet få vara i perioder. Och det är klart att ni, precis som Alfons Åbergs pappa, ska leta efter lejon i garderoben och ormar i gropar och konstatera att de oftast inte finns där man tror.
Det är inte ni som har gjort honom rädd. Det är han, som med hjälp av sin fantasi går vidare i sin utveckling, och lär sig om livet. Både det som är hemskt och skrämmande, men också om det som är härligt och fantastiskt i en tvåårings liv.
Malin Alfvén

Ställ en fråga


Klicka här!

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler