Min son tyr sig bara till sin mamma

Fråga

Jag har en son som är 3 år och en fru som bär på vårt andra barn i nionde månaden. Min förr så täta och glada gemenskap med min son håller på att urholkas ju äldre han blir. Sedan cirka fyra månader tillbaka utestänger han mig och vill bara att hans mamma ska göra allt för honom: laga mat, läsa sagor, borsta tänderna, ta av och på kläder med mera. Jag får ibland inte ens vistas i samma rum eller sova i min egen säng, då han finner att jag är någon form av störningsmoment för honom.


Jag är orättvis om jag säger att han alltid är på detta sätt, för ofta är han gullig och busig med mig, men det är ett eskalerande problem för både mig och min fru. Jag vet inte riktig hur jag ska göra för att uppnå samma status som min fru. Jag känner även att jag håller på att bli en stor, vandrande, upprepande tråkmåns som bara låter ”Oscar, nej!”, ”Så får man inte göra”, ”Oscar du är inte en bebis längre, utan en stor kille”, ”Oscar gör inte så”.


Jag är rädd för att mitt negativa uttryckssätt ska öka när syskonet väl blir fött. Kanske finns en koppling mellan hans utestängande och mitt ständiga ”nejande”. Min fru är även hon ”nejande” mot honom, men får inte samma låga status som jag.


Jag behöver några förslag på hur jag kan tilltala honom på ett mer positivt sätt, men ändå så att han förstår att man inte får bete sig hur som helst, samt hur jag ska göra för att utestängdheten ska minska?

Utestängd far

Svar

Ni har det tufft alla tre just nu. Om ni inte hade väntat syskon, hade jag föreslagit dig och din son att resa bort några dagar, bara ni två. Ett oslagbart sätt att komma nära varandra igen. Det viktiga är att det bara är ni två och ingen annan med. Men just nu går ni alla tre i väntans tider. Och alla har ni olika tankar, känslor och oro kring den stora förändring som väntar er. Er 3-åring har sedan några månader tillbaka insett att det kommer att innebära förändringar även för honom.


Det mesta som sker mellan er tre i familjen just nu handlar om denna förändring, tror jag. I takt med att mamma blivit tröttare, större, mer frånvarande, blir sonen mammigare. Just som det ofta brukar vara. Han förbereder sig på att mamma kommer att fortsätta att vara upptagen. Upptagen av ett syskon. Han vet inte riktigt vad det innebär, men just genom alla förändringar med mamma, får han hjälp i sin förberedelse.


Detsamma gäller den förändring som han och du genomgår. Du blir till exempel mer tjatig och krävande och vill att han inte ska vara så liten längre. Just som det måste vara och som du måste göra, nu då han ska bli storebror.


Era liv kommer ju att förändras för alltid. Ni kommer alltid att vara fyra personer hädanefter (minst) i familjen. Och det är definitivt inte synd om er son. Han har fått ha er för sig själv i tre år, men nu är det snart dags att han får ytterligare en person att älska och bli älskad av. Det kan kännas hotfullt, men ni finns där med er kärlek till honom, men också med era krav, vilka är nödvändiga. Och troligen kommer ni att vara tvungna att fortsätta ”nejandet” även efter att hans syskon kommit.


Men det viktiga är att han kunnat förbereda sig och det har ni hjälpt honom med genom ert sätt att vara. När mamma snart sitter och ammar bebisen, till exempel, och inte kan göra som sonen vill, då vet han att du finns där beredd att ta emot honom. Men det kommer som sagt aldrig att bli som förut. Ni kommer att hitta er nya gemenskap tillsammans, var så säker.

Malin Alfvén, barn- och föräldrapsykolog

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler