Kan man tuffa till sitt barn?

Kan man tuffa till sitt barn?

Fråga

Min son är drygt 2 år och en ganska känslig kille. Han blir väldigt rädd och gråter om något annat barn knuffar honom till exempel. Jag har två frågor: Kan man ”tuffa till” sitt barn så att det lär sig att säga ”nej” eller försvara sig? Och vad kan man göra med små barn som hela tiden ska knuffa och bråka med andra barn?
Jag förstår att små barn inte kan kommunicera med ord men varför är det bara vissa barn som blir så bråkiga? En teori jag har är att de fått syskon tätt, eftersom alla bråkiga barn jag känner har småsyskon, vad tror du om det?
Jag har ett par vänner som är kanontrevliga men deras barn (2 år) är enormt jobbiga och min son är livrädd för dem och vill bara sitta i mitt knä hela tiden. Detta är förstås enorm frustrerande för alla parter och jag drar mig för att umgås med dessa personer.
På öppna förskolan är det några barn som beter sig på detta viset (alla har småsyskon). En del mammor försöker i alla fall säga till sitt barn, men andra ignorerar det helt och låter det utsatta barnets mamma säga till deras barn. Jag är så trött på dessa barn samtidigt som jag blir lite frustrerad på min son som är så otroligt känslig.
Jag visar självklart inte detta utan försöker föklara för min son att han ska säga ”nej” och låter honom sitta hos mig tills han själv är redo att gå. I vilken ålder kan man förvänta sig av barn att veta bättre?
Mitt barn, andras ungar

Svar

Du uttrycker så bra de dubbla känslor man får som förälder till ett känsligt barn i de situationer du beskriver.
Och jag tänker uttrycka mig väldigt klart angående små barn som slår, knuffar och biter andra barn. Vilken anledningen än är till att våra små barn knuffas eller slåss så är det vi föräldrar som ska se till att det inte händer. Här ska vi ha absolut nolltolerans, precis som då de försöker springa ut i gatan. Ju tydligare vi är mot våra ungar, varje gång de knuffas/buffas/slåss, desto fortare går det över. Vi måste bli arga, ta tag i dem, titta dem i ögonen och säga ett ordentligt ”Nej, du får inte!” Inte förklara eller be dem klappa snällt eller liknande, det kan vi göra senare. Att förklara just i situationen hjälper inte, då måste vi vara ”fysiska” och bestämda.
Så egentligen tycker inte jag att anledningen till att de slåss är så viktig. De kan ha fått syskon tätt, eller vara allmänt trotsiga eller temperamentsfulla eller på dåligt humör eller glada över att träffa sina kompisar. Det viktiga är att de inte får slåss. Vi kan ju visa ilska, svartsjuka och glädje på många andra sätt.
Och om föräldrar inte säger till sina egna barn när de knuffas och bits, så menar jag att då får vi andra föräldrar säga till dem och hindra dem. Då lär sig de känsliga barnen att det inte är acceptabelt att knuffas och bitas. Och det är just det du ska säga till din son: ”Nu säger jag till barnen att man inte får slåss”. Och om han dessutom får sitta i ditt eller pappas knä så länge han behöver, så kommer han så småningom att hitta sina egna strategier i hotfulla situationer.
Får han sitta i ditt knä och titta på de andra barnen så är han på sitt sätt med i lekar och samvaro och han lär sig mycket om livet och relationer.
Vi behöver inte vara ”mitt i smeten” för att vara med. Så tänker i alla fall jag.
Malin Alfvén

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler