Jag känner ingen glädje


Jag känner ingen glädje över min son

Fråga

Jag är nybliven mamma som undrar över en del saker. Jag har en son på fem veckor, som jag ammade i en månad men har nu slutat eftersom jag mådde så dåligt av det, så nu får han ”bara” ersättning. Ibland mår jag dåligt över detta eftersom jag vill ge det bästa till mitt barn. Är så kluven!
Sedan undrar jag om man ska väcka sin bebis ibland. Min son sover mycket på dagen och är vaken på förnatten. Ligger och stoppar in nappen typ hundra gånger innan han somnar, är det bara att följa hans rytm eller ska jag försöka hålla honom vaken mer på dagen?
Sedan undrar jag när man kan börja med fem-minutersmetoden, har läst om den och tycker det verkar bra – även om man får stå ut med skrik. Vid vilken ålder kan man börja med den!
Sedan kommer jag till det jobbigaste! Ibland får jag känslor av att jag inte vill ha min son. Jag känner att jag inte orkar att ta hand om honom. Inte för att han är besvärlig på något sätt, han är jättesnäll och skriker nästan aldrig. Vet inte varför jag känner så här, kommer det att gå över?
Jag upplevde min förlossning som en mardröm och kunde inte ta till mig min son förrän efter några dagar, ibland känns det som jag ännu inte har gjort det. Som tur är har jag stort stöd av hans pappa men jag mår ändå jättedåligt!
Jag börjar undra mer och mer om det var en bra idé att behålla barnet. Han var inte planerad, vi använde skydd men blev ändå gravida. Funderade fram och tillbaka i flera veckor om jag skulle behålla barnet och undrar nu ibland om jag fattade fel beslut. Jag kan inte känna någon glädje.
Alla tjatar om att man ska ta vara på tiden nu för att den går så fort men jag kan inte, jag vill inte. Jag vill bara att han ska bli vuxen så att jag får vara i fred.
Vad är det för fel på mig? Jag har pratat med psykolog efter psykolog och inget hjälper.  

 

Petra

Svar

Jag önskar verkligen att jag hade ett piller som du kunde ta eller ett mantra som du kunde säga, så att du kom ur den mardröm du lever i just nu. Men det finns ju egentligen inte så mycket att göra förutom det du gör. Du talar med din man, med psykologer och med mig i ditt brev. Du är ärlig och vågar uttrycka de känslor du har. För även om det inte känns så, så händer det något med oss när vi uttrycker oss högt i samtal eller i skrift. Så fortsätt uttrycka dig, skriv en bok eller dagbok, tala med barnmorskan på mvc och förlossningsavdelningen där du födde, med en psykiatriker, om det känns så, och med din man. Tala högt med dig själv och låt dina känslor storma.
Och viktigt: Se till att du får sova så mycket du behöver och att du äter ordentligt. Självklarheter kanske, men extra viktigt när vi mår dåligt.
Kan din man vara hemma ett tag med föräldradagar och du blir sjukskriven? Du behöver vara lite för dej själv ibland, tror jag. Äta, vila, promenera ensam så att du kan komma i kapp lite grann i dina tankar.
En mardrömslik förlossning är ofta utgångspunkten för det du är med om just nu. Så det är som om vi straffas en gång till genom att vi mår dåligt även efteråt och inte kan se glädjen i att vara föräldrar.
Din sons ankomst till världen blev fel och amningen blev också fel, och det är vanligt efter en mardrömsförlossning. Men att du känner som du gör är inte fel eller konstigt. Det tar tid att läka och återhämta sig, och växa in i föräldraskapet. Föräldrar, på riktigt, i våra innersta känslor och tankar är vi ofta inte förrän bebisen börjat närma sig året.
Du och din son skapar under tiden ditt föräldraskap. Du blir inte förälder utan din son och han blir inte ditt barn utan dig. Just nu är han så liten att han bara kan finnas till. Äta så mycket han behöver, sova så mycket han behöver och när han behöver och vara nära dig och sin pappa. Han vet vad som är bäst för honom och det kan vi föräldrar oftast lita på. Att börja ändra för mycket på bebisens sov- och ätvanor de första veckorna/månaderna är oftast ingen bra idé.
I allt det här kaoset har du en medhjälpare, förutom din man. Jag menar förstås din bebis. I takt med att han växer och visar vem han är och visar sin glädje då han är med dig, så kommer han att hjälpa dig, så att du växer in i ditt föräldraskap.
Det är en tuff tid du har framför dig. Men all din oro, och dina tankar kommer att hjälpa dig framåt, fast det inte känns så just nu.
Efter att ha talat med många oroliga mammor och pappor, så skrev jag och Kristina Hofsten boken Oron som gör oss till bättre föräldrar. Kanske kan den ge dig något.

(Boken om oro kan bland annat beställas via www.viforaldrar.se för 159 kronor. Porto tillkommer med 29 kronor, reds. anm). 
Malin Alfvén

Ställ en fråga


Klicka här!

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler