Jag funderar på plastikoperation

Jag funderar på plastikoperation

Fråga

Jag är en fyrabarnsmamma, med barn i åldrarna 5–17 år. Vår familj är ur mitt perspektiv en trygg och stabil bas för våra barn, men jag har ett problem som sedan länge ligger och gror: Jag har sedan tidiga tonåren velat göra en korrigering av mitt utseende i ansiktet. Jag har verkligen lidit på grund av mitt yttre, och nu, mitt livet, börjar jag känna mig mogen – både mentalt och ekonomiskt.
Den dagen när jag till 100 procent har bestämt mig, hur tar jag då upp med mina barn att jag ska plastikoperera mig? Å ena sidan skulle jag vilja säga till barnen att vara stolta och nöjda för de personer de är, men å andra sidan även ge dem styrkan och modet att själva bestämma över sig själva och sina kroppar.
Hemma har vi aldrig diskuterat utseende, klädval, stilar och så vidare. Min man och jag är glada om våra pojkar duschar regelbundet och klipper naglarna, så jag kan inte påstå att vi är utseendefixerade. Men jag vill heller inte väcka ett kritiskt tänkande hos dem vad gäller deras egna och andras yttre genom min eventuella plastikoperation. Har du några goda råd att ge?
U

Svar

Det är en intressant fråga du ställer, som inte är alldeles enkel att svara på.
För oss föräldrar är det viktigaste att förmedla till våra barn, som du skriver, att vara nöjd och stolt över den man är – insidan. Ändå säger vi ofta till våra ungar att de är söta, vackra, gulliga och jättefina. Det måste vi få fortsätta med, även om det ju innebär att vi också poängterar utsidan.
Samtidigt är samhället utseendefixerat, vare sig vi vill det eller inte. Vad vi säger hemma gäller inte alltid ute i samhället. Även om vi säger att utseendet inte spelar någon som helst roll, att barnet är lika mycket värt oavsett hur han eller hon ser ut, säger samhället något annat. Vi peppras fulla med hur viktigt utseendet är redan från det vi är små. På tv, i tidningarna, i leken, bland vänner på dagis och i skolan. Och även om inte alla barn tittar på till exempel MTV eller någon av alla dokusåporna, gör alltid någon av barnets kompisar det, och då kan man ge sig på att de värderingarna ändå kommer fram i samtal mellan barnen.
Jag menar att man måste fortsätta att poängtera hur viktig insidan är, på det sättet ger man ett barn självkänsla och bygger upp värderingar som barnet alltid kommer att bära med sig och kan ta ställning till. Men man ska inte ”lura” barnen att tro att det bara är insidan som räknas. För så är det ju inte. Vi kan fortsätta att berömma insidan, men också ge komplimanger för utseendet, till exempel när vi tittar på tv och det dyker upp en vacker person i rutan.
Du frågar om jag har några råd att ge dig. Jag tänker så här: Nu kommer du att avslöja ”familjehemligheten”,  något som ni aldrig pratat om tidigare. Jag föreslår att ni samlar familjen en kväll, säg att du har något att berätta för barnen, och gör det gärna innan du har bestämt dig helt för operationen. Då får ungarna vara med i diskussionen, och då kan de i lugn och ro fundera på vad du säger och förbereda sig och ställa frågor innan du opererar dig. Berätta om det du hållit inom dig och prata tillsammans om att utseendet faktiskt spelar roll. Säg att du tidigare inte har velat prata om det som tynger dig, eftersom du tycker att insidan är viktigast, men att utseendet ju ändå räknas och att det måste vara upp till var och en att bestämma.
Någonstans tror jag att barnen vet vad du känner inför ditt utseende, så var öppen och ärlig. Möjligtvis kommer du att få försvara ditt beslut. Barn är ofta konservativa och de kommer nog att säga att du är fin som du är. Berätta också att du kan komma att förändras på insidan efter operationen. Lyckas operationen och det blir som du har tänkt dig, blir du antagligen både nöjdare och gladare med dig själv både på insidan och på utsidan.

Maln Alfvén

Ställ en fråga


Klicka här!

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler