Jag avskyr min sambos son


Jag avskyr min sambos son

Fråga

Min sambo och jag har tillsammans en liten kille på 2 månader och min sambo har sedan tidigare en son som är 6 år. Mitt problem är att jag verkligen avskyr hans son. Jag tycker han är gnällig, tjatig och ofta äcklig och smutsig. Barnets mamma fick nyligen ett halvsyskon till. Av henne fick jag rådet att se upp, pojken hade nämligen försökt kväva sin syster med en kudde. Detta har lett till att jag alltid är på helspänn när han i närheten av vår son.
När han ska sova läser min sambo alltid en saga. Det är väl helt okej, men sedan ska han nattas, det vill säga man måste ligga kvar tills han har somnat. När min sambo sedan kommer och lägger sig kommer pojken tassande. Är han inte tillräckligt gammal för att kunna sova i egen säng? Vad ska jag göra åt min avsky? Jag kan verkligen inte finna något jag tycker om hos honom.


Jag hatar min styvson

Svar

Att tycka om eller ens acceptera sin partners barn sedan tidigare är verkligen ingen självklarhet. Det kan vi lära oss redan i de gamla sagorna där vi läser om hur styvmödrar vill bli av med sina styvbarn och hur svårt det är att vara styvmor. Och det är ju sant, det är mannen vi valt att leva med, inte hans barn. Om barnet dessutom är gnälligt och smutsigt och ett hot mot det nya gemensamma barnet, blir det ju ännu värre. Dessutom tar styvsonen av er gemensamma tid, eftersom kvällar och till och med nätter, blir ockuperade av honom.
Så där går ni båda och är svartsjuka. Pojken för att du och den nya bebisen tar pappa ifrån honom och du för att pojken tar tid från dig och din man. Och inte är det så mycket du kan göra åt det hela. Du kommer inte att tycka mer om pojken även om jag berättar att en 6-åring som känner sig övergiven av hela världen visst kan lägga en kudde över en skrikande lillasysters mun. En 6-åring blir ofta tjatig, rastlös och gnällig; han är ofta rädd för döden och för monster under sängen på natten. En 6-åring har det ofta jobbigt med sig själv och behöver trygghet omkring sig. Men det hjälper inte dig och dina känslor att du vet allt detta. Och att ni skulle behöva prata om allt detta, kanske med en utomstående, hjälper inte heller dig. För det har du själv tänkt och det går antagligen inte.
Men kanske skulle du kunna prata med pojken om det. Tala bara han och du, när ni inte är så arga och irriterade på varandra. Berätta att du vet att han har det svårt i sina båda familjer med nya bebisar, berätta att du vet att 6-årsåldern är en jobbig tid. Men berätta också att det inte är lätt för dig heller med honom som gnäller och tjatar och måste ligga i er säng om nätterna. Föreslå honom att ni tillsammans hittar på kompromisser som gör livet lite lättare för er båda. Till exempel om han inte gnäller och tjatar, så blir du hyggligare mot honom. Om han sover på en madrass på golvet bredvid pappas säng/sänghalva, så kan han få någon form av belöning. Hör om han har några förslag på förändringar av livet hemma hos er. 6-åringar har ofta finurliga tankar om de får hjälp att uttrycka dem.
Jag tror aldrig att ni kommer att älska varandra, men ni kan kanske lära er att respektera varandra. Men då krävs det samtal mellan er. Det kan vara värt några försök.

Malin Alfvén

Ställ en fråga


Klicka här!

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler