Hur hjälper vi vårt barn att sluta med napp?

Fråga:

Jag har ett förskolebarn på 4 år och tänker att det är dags att sluta med napp nu. Jag skulle behöva några tips på hur man kan göra så att det blir bra för barnet. Nappen har ju varit till tröst och ett sätt att varva ner så länge nu.

/Hej då nappen

Svar:

Det är helt naturligt att barnet protesterar

För att hjälpa sitt barn att sluta med napp krävs ofta tålamod. Visst, för en del barn går det smidigt och enkelt – men för andra barn är det urjobbigt att släp- pa nappen. och det är inte så lätt att veta i förväg hur ens barn kommer att reagera.
    Du kan underlätta för ditt barn genom att börja prata om avslutet i god tid. att fråga saker som ”Säg mig, när hade du tänkt att sluta med nappen?” är ett första steg. Svaret kanske blir ”aldrig!” och då kan du svara med empati och förståelse men ändå stå fast vid den önsk- ning du har: ”Jag förstår att du inte vill sluta med din napp, men jag skulle ändå vilja att du slutar med nappen om ett tag.” Även om barnet inte förstår de exakta orden du använder, eller kan relatera till tidsbegrepp som ”om ett tag”, förbereder du ändå barnet genom att prata om att sluta med nappen.
    Sedan kan man ta upp frågan igen efter några veckor, och säga: ”Jag skulle gärna vilja att du slutar med napp. När vill du göra det?” Detta steg hjälper barnet att konkretisera mer. När du sedan bestämt dig för att det ska ske, var tydlig. ett ordentligt farväl, där man till exempel lämnar nappen till kattungar, hundvalpar eller andra bebisdjur, kan hjälpa ditt barn att ta steget. Det hjälper ofta att göra en fin avskedsritual.
    För ditt barn är det ju inte självklart varför hon eller han ska sluta med napp. Därför är det helt naturligt att barnet protesterar och blir ledset när det ska sluta, och många gånger därefter. Det är barns sätt att bearbeta förluster på. Så när/om ditt barn saknar nappen; trösta barnet och säg att du förstår att ditt barn saknar sin napp – som ju varit en så god vän i många jobbiga stunder. Det går ofta snabbare över om du uttrycker din förståelse för barnets reaktion och står ut med eventuella känslouttryck: ”Jag förstår att du är ledsen och saknar din napp. Vi sitter här och kramas en stund.”

/Catarina Furmark, legitimerad psykolog i ett småbarnsteam på Barn- och ungdomspsykiatrimottagningen i Solna i Stockholm, samt konsult på bvc.

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler