Hon är alltid ledsen i förskolan

Hon är alltid ledsen i förskolan

Fråga

Jag har en dotter på 21 månader som började i förskolan vid 13 månader, samma förskola som jag själv arbetar på men en annan avdelning. Både hon och hennes ett år äldre syster går på samma småbarnsavdelning. Medan min äldre dotter trivs förträffligt, så gråter min yngsta dotter hjärtskärande vid lämningen och varje gång hon får syn på mig genom något fönster.
Hon har gråtit varje dag i över ett halvår. Hon får inte lov att ha vare sig napp eller gosedjur. De vill att jag ska lämna snabbt och det har jag gjort utan resultat. Hon är ofta väldigt klängig och vill vara nära hela eftermiddagarna efter förskolan, medan hon blir mer självständig när hon har varit hemma några dagar.
Personalen tycker att jag ska slå dövörat till hennes ”gnäll”, vilket jag inte kan eftersom hon skriker och tårarna sprutar. Jag kan se att hon är förtvivlad. Detta börjar ta så hårt på mig nu att jag vill byta till dagmamma.
Vår yngsta dotter har alltid varit väldigt bunden till mig och sin pappa, och har haft svårt för nya människor och folksamlingar.
Jag känner stor oro och undrar om vi skadar henne för livet på det här sättet, samtidigt som jag känner att personalen tycker att jag daltar och skämmer bort henne.
Kan tillägga att hon före förskolestarten alltid varit ett nöjt, glatt och harmoniskt barn. Det är hon visserligen nu också, men mer beroende av att vara nära och bli buren.
Vad ska vi ta oss till?
M

Svar

Vilken otroligt jobbig lojalitetskonflikt du befinner dig i! Dels gentemot din egen dotter och dels gentemot dina kolleger.
Det första jag vill säga är att ni inte skadar er dotter för livet. Hon vet att du finns och ser dig, hon har också sin storasyster på avdelningen. Framför allt får hon vara nära er en stor del av tiden utanför förskolan. Det är vad hon behöver.
Men nu är det dags för en förändring, och det är ju därför du skriver till Vi Föräldrar. Ni har en klok, envis, känslig och blyg liten dotter som ni bemöter just som dessa barn ska bemötas. Men detta har inte personalen förstått. De gör just sådana fel som man inte bör göra med dessa barn, enligt min erfarenhet: Det är definitivt inte ”gnäll” som hon uttrycker. Hon talar tydligt om att hela lämningssituationen är fel, eftersom hon vet vad som är rätt sätt för henne. Precis som du vet vad som är rätt sätt för henne.
Det är också fel att du ska lämna henne snabbt, och utan napp och gossedjur. Jag kan inte förstå varför personalen inte insett detta ännu. Varje barn ska ju bemötas efter sina behov i förskolan, och det är ju inga stora krav hon har, er dotter. Och inte du heller. Du varken daltar eller skämmer bort henne. Du är bara en sådan mamma som dessa blyga och känsliga barn behöver.
Jag har två förslag. Det ena är som du säger, att snarast möjligt byta till dagmamma. Antagligen det bästa i er situation. Det andra bygger på att du, trots allt som varit, kan lita på dina kolleger på avdelningen. Men jag kan tänka mig att det är svårt i nuvarande läge. Men om du känner att det skulle vara värt att prova, så är mitt andra förslag att ni börjar om från början med hela invänjningen. Och då är det ni som bestämmer hur den ska gå till, och det måste personalen gå med på utan diskussioner. Då ska hon gå till förskolan med dig eller sin pappa och med sin napp och med sitt gossedjur och ni ska stanna en kort stund de första dagarna och sedan gå hem tillsammans. Sedan utökar ni tiden successivt, men stannar kvar.
Så småningom provar ni att lämna henne korta stunder, och så vidare. I bästa fall kommer hon själv så småningom att säga till när hon tycker att ni kan gå, men i sämsta fall går inte det heller. Kanske är förskolan redan körd för er del.
Våra blyga, känsliga små juveler kan inte skolas in i barnomsorg som de flesta andra. Det måste för­skole­personal på 2000-talet veta.
Malin Alfvén

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler