Fem år och rädd för allt

Fem år och rädd för allt

Fråga

Jag har en liten fråga. Min son, som snart ska fylla 5 år, är rädd för allt. Han vill inte ens vara ensam en liten stund när jag är på toaletten, då vill han följa med.
Jag vet inte vad jag ska göra. Han säger att han är rädd för tjuvar och spöken, ibland vill han inte ens stå på golvet. Han är rädd för att någon ska dra i hans fötter.
Det blir ”krig” varje gång jag ska lämna honom i förskolan, men det går ganska snabbt över. Han är väldigt fäst vid mig. Jag är ensamstående, men min pojke träffar sin pappa varannan helg. Och ibland är han hos sin mormor.
Han har aldrig varit så här förut. Visserligen har han aldrig vågat sova ensam, men han har aldrig varit så här extrem.
Hoppas verkligen att ni kan hjälpa mig, Jag vet inte vad jag ska göra.
Tack på förhand

Svar

Vilken fantasiförmåga din son har. Jag undrar vad han kommer att använda den kreativiteten till, och vem har han ärvt den av.
4–5-årsåldern är en tid då det händer mycket med våra barn och just rädsla är typiskt för många. Jag tänker att det handlar om att man verkligen börjat förstå hur farlig världen är och hur liten och utsatt man är som människa. Om man då har mycket fantasi använder man sig förstås av den för att ta tag i sina rädslor och försöka lära sig att organisera och hantera den och för att lära sig leva med dem.
Så småningom kommer man fram till att vissa rädslor är nödvändiga och bra att ha, medan andra är ganska onödiga. Till exempel kan det ju vara bra att låsa dörren när man går hemifrån, eftersom det faktiskt finns tjuvar.
Spöken, däremot, finns ju inte så ofta. Men det var inte länge sedan nästan alla människor levde med rädslor för spöken och troll. Nuförtiden är vi mer realistiska som vuxna, men i våra barns fantasier lever alla dessa väsen vidare. Det är ju därför de flesta av oss älskar sagor. Och kanske är det så ni kan komma vidare, du och din son. Läsa sagor tillsammans, särskilt Astrid Lindgrens. Hon var nog ett sådant barn som din son är. Ni kan också skriva berättelser ihop. Sonen berättar och du skriver. Han kan kanske också rita de läskiga figurerna.
Jag tror även att han tänker en hel del på döden och kanske är det därför det är svårt att lämna dig.
Men du går din väg till jobbet och förmedlar på så vis till honom att du vet att han har det bra på dagis och klarar sig utan dig under dagen.
Så vad jag egentligen vill säga är att alla hans rädslor och fantasier kommer att hjälpa honom vidare i hans utveckling som människa.
Malin Alfvén

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler