Bara pappa duger


Det är bara pappa som duger

Fråga

Vår dotter fyller tre år om några veckor och i två veckors tid nu så har jag (pappa) varit den stora hjälten för henne. Allt går bra så länge det bara är lek och inte något annat som ska göras, påklädning, läggning, badning, tandborstning. För då blir det ramaskri. Vår dotter skriker att hon inte tycker om mamma och att mamma inte får ta i henne.
Hon har ett ganska välutvecklat språk så det biter ju hårdare nu än tidigare känslomässigt. Vi pratar om det mycket och tror att en förklaring kan vara att vår dotter nu utforskar goda och dåliga sidor hos omgivningen och sig själv. Att det liksom är jag som är den goda sidan och mamma den onda just nu. Och att hon förhoppningsvis snart hittar att både mamma och pappa kan ha båda sidorna. Vet inte om den förklaringen stämmer men det känns lite bättre i alla fall.
Min fru mår förstås jättedåligt över detta. Hon har ett nytt jobb sedan sex månader, som har tagit en del tid och känner skuld för detta. Jag har kunnat vara ledig mer i mitt jobb den senaste tiden men ska snart byta jobb jag också och undrar vad som händer då?
Vi försöker vara konsekventa, att om det är mammas tur att lägga till exempel så följer vi det och byter inte trots att vår dotter skriker att hon inte tycker om mamma utan bara pappa. Det blir även jobbigt för mig att stå vid sidan och se detta, jag tycker synd både om min fru och min dotter.
Vad beror detta på och när kan det gå över? I övrigt är vår dotter den härligaste lilla människan i världen och vår guldklimp i tillvaron.

Magnus

Svar

Jag tänker som du, att er lilla dotter utforskar era olika sidor. Och nu är det du som har varit hemma mest och då är det du som får ”trygghetsrollen” en period.
Hon håller på att lära sig att både mamma och pappa kan ge henne lika mycket omsorg och trygghet och nu utforskar hon dig och vad som är likt och olikt jämfört med mammas sätt att vara. Och hon gör det på det vis som små barn gör. Hon tar en sak i taget, en person i taget. Små barn brukar göra så. Redan från allra första början. Och de är tydliga i det här. Det är utifrån detta ganska ensidiga utforskande som vi människor så småningom lär oss att saker och människor kan vara både och. Och där hjälper ni henne med att få ihop livet genom att ni till exempel turas om med läggningen och på så sätt visar henne att hon klarar av att vara med både mamma och pappa, att den ena är lika bra som den andra, men på olika vis.
Det här ska din fru egentligen inte behöva ha skuldkänslor för, hon hjälper ju på sätt och vis er dotter att utvecklas och förstå att hon har två trygga och kärleksfulla föräldrar.
Ett råd jag brukar ge till den ledsna föräldern, är att åka iväg ett par dagar tillsammans med sitt barn. Att vara ensam med den förälder som barnet ”nobbar” kan göra underverk ibland. Det är åtminstone min erfarenhet och kan vara värt att pröva.
Malin Alfvén

Ställ en fråga


Klicka här!

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler