Bara ett år, men vilket humör!

Bara ett år, men vilket humör!

Fråga

Vår flicka är 13 månader och har länge haft ett hetsigt temperament, samt rädsla för en del människor eller situationer.
Får hon inte som hon vill skriker hon högt och ger sig inte förrän hon fått sin vilja igenom. Hon kan avledas temporärt.
Vill hon inte ha sin mat kastar hon i väg hela tallriken. När hon tycker maten är god så äter hon själv med sked och fingrar och är hur duktig som helst.
När vi nattar henne i sin säng går det ibland lätt: hon vill hålla hand och somnar innan vi går ut ur rummet. Ibland har vi försökt i cirka 40 minuter utan att det lyckas, då brukar vi vänligt men bestämt säga att ”Nu är det dags att sova”.
När vi kommer tillbaka efter fem minuter är hon väldigt uppjagad och verkar vara riktigt rädd. Hon vill även hålla hand när vi åker bil eftersom hon då oftast somnar.
När hon var runt 4 månader kom rädslan för andra vuxna än oss. Det är bättre nu men det uppstår fortfarande situationer där hon jagar upp sig själv och blir rädd. Hon har sedan hon var liten träffat många barn och vuxna.
Hon är på ett annat sätt självständig och kan leka med sina saker när hon är på gott humör. Hon är även lätt att ta med i affärer eller på andra platser där det händer mycket. Hon är nyfiken och verkar vara socialt smart.
Oroliga föräldrar

Svar

Tänk att vara så liten och redan veta så mycket om livet och hur man vill ha det. Visst är det fantastiskt.
Men just kombinationen envishet, viljestyrka, begåvning och känslighet gör att dessa barn ofta blir krävande för oss föräldrar, eftersom det lätt blir kamp i olika situationer. När de är i er dotters ålder kan de ju fortfarande avledas, men det kommer bara gå ett litet tag till. Och kamperna mellan er kommer antagligen bara att bli fler.
Just den här sortens barn lär sig snabbt vad som är rätt och fel, men de tänker inte ge sig när de vill ha det på sitt sätt, särskilt inte hemma och tillsammans med oss föräldrar. Som det här med att till exempel kasta tallriken.
Så kommer hon inte göra på dagis. Eftersom ni har förmanat henne och blivit arga på henne ibland hemma så lär hon sig hur det ska vara och det visar hon borta. Och arga blir vi på dessa barn. För det är vi vuxna som ska visa vad som man får och inte får göra.
Ni beskriver hur hon samtidigt är kavat och självständig, men också känslig. Det är det som gör att hon vågar, men också har starka rädslor. Rädslor som ni måste bejaka genom att finnas nära och säga att ni förstår att hon är rädd, men att ni finns hos henne. Så därför tänker jag att ni nog behöver finnas hos henne ett tag till, då hon ska somna.
Att gå från att vara vaken till att sova är ofta skrämmande för dessa barn. Ibland kan det fungera bättre, om ni ligger i er säng tillsammans med henne och sedan lyfter över henne i hennes egen säng, eller att hennes säng står alldeles nära er.
Det finns ju inga enkla lösningar, utan man får pröva sig fram och sedan vara beredd på att allt ändrar sig igen under vissa perioder. 
Malin Alfvén

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler