Vill inte veta av sin pappa

Fråga: 

Vi har ett jätteproblem i vår familj. Vår son, som är 2,5 år, vill sedan mer än sex månader inte veta av sin pappa.

Vi har delat lika på föräldraledigheten. Det var inga som helst problem med relationen mellan far och son tidigare, men nu börjar vår son gråta eller gnälla så fort hans pappa kommer hem från jobbet, tilltalar honom, erbjuder sig att leka, läsa bok eller vad som helst. Men vissa dagar/stunder är det inga problem.

Det jobbigaste är vår sons sätt att inte ens svara sin pappa, utan bara gnälla eller börja gråta. Det är inga problem så länge jag (mamma) inte är hemma.

Generellt sett är det jag som hämtar på förskolan, därmed har jag lite mer lektid med honom. Jag tenderar nog också att säga nej lite mer sällan, men vi har försökt att verkligen tänka igenom hur vi gör. Vi har även försökt tänka att det nog bara är en ”period” som ska levas igenom, men hur länge kan den vara? 

Vi väntar tillökning om några månader och bävar lite för hur situationen ska utvecklas då, eftersom han redan nu är mammig och svartsjuk...

/Uppgivna föräldrar

 

Svar:

Jag förstår att det känns kämpigt för er. Sex månader är lång tid för både honom och er. Hände det något speciellt i er sons liv för sex, sju månader sedan? Var det då du blev gravid? Eller kan det vara något annat? Hur hanterar ni det kommande syskonet? Hur förbereder ni er tillsammans? Och vad gör ni när er son avvisar sin pappa? Vad händer då? Hur reagerar pappan, och du?

Det är positivt att det inte är så hela tiden och att det inte är något problem när du inte är där. Då kan det ha med er sons oro inför det kommande barnet att göra. Han kan uppleva det som en risk att förlora dig, och därför välja dig framför pappan när du är hemma.

Jag föreslår att ni pratar med er son om att ni kommer att älska honom precis lika mycket när barnet kommer, och att du kommer att vara med ho- nom då med. Ni kan även pröva att ställa enkla frågor till honom om pappa och dig. Ni kan till exempel säga att ni har märkt att han ofta vill att mamma ska läsa bok i stället för pappa och att ni båda förstår att han vill ha mamma nära, men att pappa också kan läsa och så kan mamma göra något annat sedan. Ni får se vart det bär.

Jag tolkar det som en ganska vanlig reaktion när man väntar på syskon, och något som ni föräldrar behöver härda ut i och hjälpa er son igenom. Du som mamma kan också stötta relationen mellan sonen och pappan genom att visa dig positiv och intresserad av deras relation och säga positiva saker om pappan till er son. 

Ni befinner er i en tid av förändring. Om det fortsätter så här i mer än ett halvår efter att ert andra barn är fött tycker jag att ni ska söka hjälp, kanske i första hand hos bvc som ofta har psykologer knutna till sig.

/Anna Sylvén, psykolog och psykoterapeut

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler