Fel att hålla barnet hemma från förskolan?

Fråga:

Vår 3-åriga dotter är en försiktig och blyg tjej när hon är borta. Hon har gått i förskola sedan hon var 1 år och det har för det mesta fungerat okej – men hon håller sig helst i närheten av de vuxna, leker inte så mycket med de andra barnen och blir orolig vid förändringar (till exempel när det är vikarier eller när det är dags att byta aktivitet). Hemma är hon tvärtom: pratar, leker massor och lever ut allt som hon inte ”vågar” på förskolan.

Sedan en tid tillbaka har förskolan varit extremt jobbig för henne. Hon har inte velat gå dit, hon har ibland vaknat på nätterna och frågat om hon ska till förskolan när det blir morgon (och om hon ska det har hon nästan fått panik och blivit näst intill otröstlig).

Lämningarna har inneburit massor av tårar. På förskolan har hon hela tiden varit med de vuxna och bara väntat på att bli hämtad igen. Vi har pratat med personalen, men inte hittat någon bra lösning. Vi försöker ”prata positivt” om förskolan med vår dotter, men vi ser ju hur dåligt hon mår och hur mycket hon påverkas negativt. Vi kan inte se att det har skett någon stor förändring, vare sig hemma eller på förskolan, som skulle kunna ligga till grund för att det har blivit så jobbigt.

Eftersom jag studerar på distans, och därmed har stor möjlighet att vara flexibel, så har vi nu valt att säga upp förskoleplatsen och låta dottern vara hemma med mig en tid. Det har inneburit att vi nu har en mycket gladare, lugnare och mer harmonisk tjej som sover gott på nätterna, eftersom hon vet att hon ska vara hemma. Men såklart funderar vi på framtiden. Hur blir det den dag det är dags att bli lämnad igen? Stjälper vi henne mer än vi hjälper i och med att vi har valt denna lösning?

Det var på sätt och vis ett svårt beslut att fatta, men för oss känns det bäst just nu. Det kändes inte sunt att ens dotter mådde så dåligt och var så ledsen varje gång det var tal om att gå till förskolan.

 /Fundersam pappa

 

Svar:

Nej, jag tycker inte att ni stjälper er dotter. Jag tycker tvärtom att ni hjälper henne. Er dotter är stark och tydlig och ni känner av och förstår vad hon behöver. Ni har försökt hitta en lösning tillsammans med personalen, ni har peppat och pratat positivt. Ändå sitter er dotter klistrad vid de vuxna och längtar efter att gå hem. Att hon får vara hemma en tid är därför bra för henne. Och det har ni direkt fått kvitto på genom att se hur harmonisk hon har blivit.

Att hon blev otröstlig vid tanken på att gå till förskolan beror med all säker- het på att det har hänt något där. Kanske är det ett barn som har puttat henne och som hon nu är rädd för. Kanske har hon sett ett annat barn bli bitet eller ramla.

Min erfarenhet är att det som är stort för en 3-åring kan missas av personalen, hur engagerade och duktiga de än är. Men barns känslor är lika sanna och verkliga som vuxnas. Och för oss vore det oacceptabelt att känna stark rädsla inför att gå till vårt arbete. Det kan hända att ni så småningom får reda på vad som har skrämt henne. Ibland berättar barn sådant, by the way, plötsligt någon gång.

Men som du så klokt skriver så kommer ni att behöva hjälpa er dotter när hon ska bli lämnad i andra situationer – och det är väl just det som är utmaningen i ert föräldraskap: Att hitta sätt att ”lyfta” er dotter mentalt i situationer när hon blir blyg och otrygg.

Ni kommer också framöver att behöva växla mellan att bekräfta hennes oro och att klistra på er det stora allt- kommer-att gå-bra-leendet. Hon behöver försäkras om att hon kan och vågar mer än hon tror, och om att världen är en härlig plats som inte är så farlig. Men samtidigt behöver ni göra precis det ni nu har gjort: visa att ni alltid finns där.

När det blir dags för en ny inskolning bör ni vara inställda på att låta den ta tid. Ordentligt med tid. Er flicka behöver knyta an till någon i personalen och till något/några få barn i lugn och ro. Er dotter kommer att visa tydligt när hon har ”landat” och känner sig trygg.

Prata med henne om att ni vet att det blev jobbigt förut och att det kommer att kännas oroligt i början men att ni, personalen och barnen kommer att hjälpa henne igenom det. Och att ni, som alltid, kommer att se till att hon har det bra och känner sig trygg.

/ Malin Bergström

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler