Sonens kompis är inte snäll

Fråga:

Min snart 3-årige son har en bästa kompis som inte är snäll mot honom. Familjerna är kompisar sedan gammalt, så barnen har liksom ”tussats ihop”. Men ju äldre de har blivit, desto mer upplever jag att kompisen ger sig på min son. Dels i ord (”Du ska aldrig få komma hem till mig och aldrig ska du få leka med mina leksaker”), dels med slag. Utbrotten är väldigt starka, nästan hatiska, och kommer – som vi vuxna tycker – från ingenstans.

Jag och min fru vet inte hur vi ska reagera. Dessutom oroar vi oss för hur det påverkar vår son. Just nu visar han inga tecken på att det bekommer honom, och han vill alltid leka med kompisen. Men hur är det på sikt?

Kompisens föräldrar reagerar inte särskilt starkt på sin sons beteende. Själv kokar jag av ilska varje gång, men hur mycket ska jag våga visa? Hur kan jag prata med min son om kompisens sätt att vara? Jag vill inte heller tala illa om hans kompis. Min son gillar honom ju, och emellanåt har de så klart väldigt kul ihop.

/ Lelle

Svar:

Jag tror att många känner igen sig i ditt brev. Genom barnens uppväxt måste vi till och från brottas med frågan om hur mycket vi kan ”uppfostra” andras barn, och om vi kan (och ska) styra vårt barns val av kompisar.

Som jag ser det finns det bara en konkret sak som kan lätta upp, och det är att du direkt säger ifrån när kompisen beter sig oschysst. Man får aldrig någonsin, under några omständigheter, slåss. Det måste vi vuxna lära barn på ett väldigt tydligt sätt.

Man får heller inte säga taskiga saker till varandra. Någonstans är det vad den här lilla pojken väntar på – en reaktion. Han testar och prövar hur man kan bete sig i en nära vänskap, och är fortfarande så liten att han behöver vuxnas vägledning för att hamna rätt.

Om du börjar säga till honom hjälper du honom på traven i att bli en bra liten kompis. Dessutom är det viktigt för din relation till både honom och hans föräldrar. Eftersom ilska tenderar att växa inom en om man inte får säga ifrån, kan din frustration annars leda till en söndring i din vänskap med hans föräldrar – och till att du på sikt knappt kan se den här killens fina sidor.

Berätta för hans föräldrar att du blir orolig och arg när han säger elaka saker, och att du har bestämt dig för att säga till honom. Säg att du är mån om pojkarnas vänskap och vill hjälpa dem så att de ska kunna förbli bästa vänner. Var också noga med att kommentera fina saker som han säger och gör och visa att du uppskattar honom (när du verkligen menar det). Dels gör det att du lättare ser också det fina. Dels gör det den här pojken tryggare med dig.

Var beredd på att det tar några veckor innan ni har vant er vid det nya förhållningssättet. I början kan den här pojken bli rädd eller ställd när du säger till, och det kan vara svårt för dig att verkligen uppskatta honom. Men det kommer att ändra sig när ni alla vant er vid att prata om det som ni tidigare höll inom er.

Slutligen behöver du också gradvis lära dig att lita på din sons omdöme. Små barn är experter på att tolka mänskligt beteende. Din son vet mycket väl att kompisen har en oberäknelig sida men väljer, trots det, alltid att leka med honom. Det är inte så att han utsätter sig för att bli sla- gen och kränkt för att han inte förstår vad som pågår. Han tycker nog bara att det roliga överväger. När du säger åt hans kompis visar du också din son hur han kan hantera honom, vilka gränser man ska sätta.

Prata med din son om deras vänskap, för att visa att du förstår. ”Åh, vad kul Petter och du hade idag, men vad jobbigt det var när han plötsligt sa att du inte skulle få komma hem till honom mer! Undrar varför han blev sådär arg? Men det gick fort över när vi sa åt honom. Ibland blir man ju så där dum fast man inte vet varför... Men man får aldrig, aldrig slåss.

/Malin Bergström, barnpsykolog

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler