Skämmer jag bort mitt barnbarn?

Fråga:

Min 18-åriga dotter bor hemma hos mig med sin 14 månaders dotter. De har en väldigt sporadisk kontakt med pappan, så det är jag och min dotter som från början har delat på ”jobbet”.
Eftersom jag är pedagogiskt utbildad har jag hela tiden gjort klart för min dotter att jag kommer att hjälpa henne med att forma mitt barnbarn. Hur ska en nybliven 18-åring veta hur man ska tänka kring gränssättning och sådant annars?
En sak som jag hela tiden har påtalat för henne är att hon inte får sitta uppkopplad med en dator eller mobil framför ögonen utan att hon ska vara närvarande med sin dotter. Jag är också väldigt närvarande när jag umgås med mitt barnbarn, hon får hela min uppmärksamhet. När min dotter var gravid läste jag att det inte går att skämma bort barn med för mycket tid eller uppmärksamhet, och detta har varit vårt motto. Nu har mitt barnbarn nyligen börjat i förskolan. Det går inte så bra. Hon är ledsen för det mesta utom när någon fröken sitter med bara henne och leker. Så fort fröken reser sig för att hjälpa något annat barn eller gå på fikarast blir hon förtvivlad. Har vi skämt bort henne i alla fall? Ska vi försöka ignorera henne när hon vill leka eller bäras?
Ett annat problem som har uppstått i vår annorlunda familj är att mitt barnbarn helst vill vara med mig. Hon går efter mig hela tiden och vill vara i det rum jag är i, inte med sin mamma som sitter i lekrummet och lockar med olika leksaker. Förutom att jag inte hinner någonting i hemmet, tycker jag också synd om min dotter som blir ratad hela tiden. Vi anade båda att det kunde bli så här. Jag har jobbat med barn i 25 år och har väldigt lätt för att få kontakt med barn, så konstigt är det inte, men jobbigt!

/Mormor

 

 

Svar:

Man kan inte skämma bort små barn

När jag läser ditt brev blir jag lite nyfiken på hur ni gör för att sortera bland era olika behov. Vilka är dina behov och önskningar runt ditt barnbarn? hur tänker hennes mamma kring detta? Jag anar en dubbelhet i din relation till din dotters föräldraskap. Å ena sidan tycker du att du vet bättre än hon, å andra sidan tycker du att det är jobbigt att barnbarnet tyr sig mer till dig. Jag tror inte att barn behöver pedagogik för att utvecklas väl, utan de behöver närande relationer med närvarande vuxna.
   Angående din undran kring att skämma bort så gäller det du har läst: man kan inte skämma bort småbarn. Barn behöver hjälp med att hantera sina upplevelser och framför allt att lugna sig om de blir stressade och oroliga. De behöver också bli bekräf- tade i sina upptäckter och glädjeämnen.
    Jag tycker inte att ni ska ignorera henne, det skulle bara göra henne otrygg. Däremot kanske ni behöver fundera på om ni trivs med att hon tyr sig till dig i första hand. Det beteendet kan ha många olika orsaker. eftersom du tycker att det är jobbigt är mitt förslag att ni behöver vara tillsammans alla tre, och att du stöttar mammans relation till sin dotter. Det handlar om att du riktar positiv uppmärksamhet mot mamman och visar stöd och intresse för deras gemenskap, inte minst när ni är tillsammans alla tre.
    När det gäller förskolan undrar jag om ditt barnbarn har fått tid på sig att utveckla trygga relationer till de vuxna som finns där.
   Utifrån det du beskriver låter det som att ditt barnbarn behöver känna närhet just nu, och hon är också i en tid i sin utveckling när det händer mycket. Det är inte ovanligt att barn behöver extra mycket närhet när de utvecklar sin självständighet.

/Anna Sylvén, leg psykolog, leg psykoterapeut och psykoanalytiker vid Hornstulls psykoterapimottagning, Stockholm

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler