Ska vår 2,5-åring få börja med napp?

Fråga

Vår dotter är 2 år och 4 månader. Hon har under se senaste 5 månaderna varit riktigt trotsig och humöret skiftar hela tiden. Hon är en glad, verbal och underbar tjej med mycket vilja. Hon är enda barnet men kommer få ett syskon. Dock är det så tidigt i graviditeten än att vår dotter inte vet om den.
   Just nu är hon inne i en period då nästan bara mamma duger, och hon vill ha snuttefilt, gosenalle och så vidare. Hon är känslosam och visar det tydligt.
   I förskolan är hon bland de äldre barnen i sin grupp, 1–3 år. Där är hon ”stor” tjej nu. Men hemma är hon ”liten” och ”bebis”.

    Häromdagen ville hon ha napp. Hon hittade en gammal napp från sin spädbarnstid och sög på den. Hon har aldrig tidigare haft napp mer än någon enstaka dag, min fråga är nu: Ska hon få börja med napp nu? Tydligen har hon ju ett stort behov av tröst.

Undrande mamma

Svar:

Absolut, låt henne vara liten, pyssla med henne.
Du beskriver din dotter som en glad och underbar tjej: pratsam och bestämd – men med skiftande humör. låter precis som hon ska vara! när våra barn uttrycker sin vilja, och det krockar med vår egen vilja, säger vi ofta att de är trotsiga, men det är barn i egentlig mening inte. Din dotter prövar helt riktigt sin vilja, och det är inte så att hon alltid kan eller ens ska få sin vilja igenom, men det är fint att hon prövar. vi som är vuxna, och har mer erfarenhet, kan i många lägen ändå behöva be- stämma över våra barn. och det är också i sin ordning, och vårt ansvar som föräldrar, att visa var vår gräns går.
    Men det är också viktigt att våra barn, din dotter, får vara medbestämmande i den utsträckning som det går. och i vilken utsträckning, ja, det innebär det som ni i er familj tycker fungerar bra. kanske får hon själv välja godnattsaga? eller ett klädesplagg? Genom att göra henne delaktig, och lyssna in hennes reaktioner, hjälper du henne att hitta sin egen vilja och sitt eget själv.
    Det tar lite längre tid att vänta in barnet, låta henne få göra saker i sin tid, än att bestämma över barnet – på kort sikt. och det går inte alltid; ibland har man tid, ibland inte, precis som det ska vara. huvudsaken är att vi inte ger barnen skulden för att de vill pröva att hitta sin vilja och sitt jag, utan att vi stöttar dem. när man är 2,5 år, som din dotter snart är, så händer det otroligt mycket i utvecklingen. låtsasleken tar fart, barnet kan leka att det är någon annan, och kan också låtsas att den där lilla plastfågeln flyger, är hungrig och så vidare. Det är viktigt för barnet att få leka, för att få chansen att förstå och greppa verkligheten. Med tanke på det jag skrivit om, den fas jag tycker det låter som att din dotter går igenom, tror jag hon har lite dubbla känslor för att bli stor. Det är säkert härligt, att vara bland de äldre på sin avdelning, men också jobbigt! vi vuxna ställer andra krav, medvetna och omedvetna, på en ”stor” tjej.
    Kanske har hon fått lite för stora utmaningar i försklan? under en period kanske hon kan få lite mer hjälp med påklädning, och bli lite extra pysslad med, även där. och nu ska hon även bli storasyster – lita på att hon redan märkt att något är annorlunda – du är annorlunda. kanske lite tröttare, illamående, lite mer inåtvänd – på något sätt har din dotter snappat upp att en förändring är på gång. och det är helt okej. Det är bäst att tanka lite mamma redan nu, sedan kan det bli ransonering! Barn är oändligt mycket klokare än vi tror.
    Så nu till din fråga. Ska en 2-åring få börja med napp. absolut. Gå henne till mötes i hennes önskan att få vara liten. låt henne vara bebis, pyssla med henne, ge henne tröst, vagga henne, ta fram gamla babykläder och titta på och prova dem, titta på bilder från när hon var bebis.
Gå med på hennes önskningar, så långt du kan, och den här perioden kommer inte bara att gå över fortare. Den kommer även att visa henne att det är någon som tar hennes behov och önskemål på allvar. någon som förstår henne, även om hon inte kan säga: ”hör du mamma, den här tiden i mitt liv är spännande, men jättejobbig. ibland vill jag bara vara liten igen, och bli omhändertagen som förut. Jag skulle vara tacksam för din förståelse. Sedan kan jag med full kraft ägna mig åt att bli större igen!” Din förståelse kommer i sin tur att stärka hennes självkänsla, och tillit till andra människor. Så småningom kommer hon inte att behöva dig på samma sätt för att reglera känslor eller trösta, utan hon kommer att tillägna sig den viktiga förmågan till själv- tröst, ”self-soothing”, som forskningen alltmer visar är en grundläggande förmåga för god psykisk hälsa.
    Det här kommer hjälpa er när hon ska få syskon, för då kommer den här önskan hos äldre barn om att få vara bebis igen, ofta starkt. Då är ni beredda – och hon har redan fått agera ut en del av sina önskningar.

Catarina Furmark, legitimerad psykolog i ett småbarnsteam på Barn- och ung- domspsykiatrimottagningen i Solna i Stockholm, samt konsult på bvc.

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler