När ska jag berätta om farfar?

Fråga:

Jag har en nyfödd liten pojke. Jag undrar när jag ska berätta för honom att hans farfar är min styvpappa och att jag inte har pratat med min riktiga pappa på över 20 år?

Min styvpappa har varit den bästa pappa jag någonsin skulle kunna önska, men jag har absolut inget bra att säga om min riktiga pappa och kommer förmodligen aldrig att träffa honom igen. 

Ska jag berätta för min son om min pappa eller inte? Och om jag ska göra det – vid vilken ålder? Min styvfar förtjänar verkligen att vara farfar och jag vill att han ska vara det.

/Pappa J

 

Svar:

Vad fint du skriver! Dina funderingar visar precis hur vi tänker när vi blir föräldrar. Vi sätter in våra barn i vårt sammanhang och hämtar näring ur det vi själva har fått av våra föräldrar. Din förmåga att tänka dig in i hur din son ska uppleva saker är hela grunden för hans trygghet! Den omsorgen kommer att göra att du hittar precis rätt sätt att berätta för honom om din biologiska pappa. 

Jag tror att vi människor kan ha nytta också av våra svåra erfarenheter. Din biologiska pappas tillkortakommanden har lärt dig något viktigt om hur man inte ska vara som pappa. Din fina styvpappa har i stället lärt dig precis hur en pappa ska vara. Det kan du så småningom berätta för din pojke, och jag föreslår att du försöker vara öppen redan från början.

Kanske blir det ett slags saga om en pappa som inte förstod hur man skulle vara med barn. En pappa som finns någonstans i världen men som ni inte kommer att träffa. När din son är äldre berättar du kanske att det var svårt för dig, men att du klarade dig och att det svåra också ledde till något fint – din styvpappa som kom och tog hand om dig. Och att du nu är en pappa som alltid, alltid tar hand om sin pojke.

Idag är barn vana vid att familjer kan se ut på olika sätt. När din son får kompisar kommer deras familjer att bestå av människor som inte självklart har biologiska band till varandra. Sådant kan lära barn något om vad en familj är: människor som bryr sig om varandra. Som hör ihop. Som finns för varandra i vått och torrt. Precis som din styvpappa kommer att göra för den gåva du gett honom – hans lilla barnbarn.

/Malin Bergström, barnpsykolog

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler