Fråga:

Jag har en son, som är 6 år, från ett tidigare förhållande. Jag och hans pappa är, och har alltid varit, goda vänner. Vi sätter vår sons bästa i första rummet och har hand om honom varannan vecka.

Sedan 2008 lever jag med en ny man. Han och min son har en jättebra relation. De leker mycket tillsammans och min son tycker mycket om sin bonusförälder.

Vi har nu fått en ny bebis som är 9 veckor. Det finns ingen avundsjuka från storebror, utan han är mycket kärvänlig och hjälpsam. Däremot har min 6-åring sedan någon månad tillbaka börjat säga att han inte vill åka till pappa. Och när han är hos pappa säger han ofta att han längtar efter mig, och ibland gråter han. Detta har aldrig varit ett problem tidigare utan har uppstått nu, när hans syskon har kommit.

Vi har aldrig använt taktiken att säga att pappa blir ledsen om sonen säger att han inte vill gå dit utan försöker istället fokusera på det roliga som händer hos pappa.

Jag försöker prioritera min 6-åring de veckor han är hos mig och talar ofta om för honom hur mycket jag älskar honom.

Vad kan vi mer göra? Hur ska vi tackla problemet? Vad säger man till honom när han gråter på morgonen den dagen han ska till pappa?

/Tacksam för svar

Svar:

Låt mig först få säga att det låter härligt att ni kan samarbeta så bra kring er 6-åring och att han har det gott hos er båda.

Att han nu vill vara mer hos dig tycker jag är rätt begripligt – hela hans liv hos dig är totalt förändrat, och han vill nog veta hur ni har det och vad som händer med syskonet. Det kan mycket väl finnas en del avundsjuka hos honom i hans sorg över förändringen – att ni två sitter där och myser och han inte ens är där …

Det ni kan göra, alla vuxna omkring er 6-åring, är att ta hans ledsenhet på allvar. Sitt med honom, fråga hur han tänker och be honom berätta hur det känns. Ibland när man försöker ”fokusera på det roliga” blir det som om det inte är okej att vara ledsen, och då kan han känna sig övergiven med sin starka känsla. Jag tror att han behöver få vara precis så ledsen som han är – då kan han också bli gladare igen.

Vi vuxna har ibland så svårt att stå ut med barns sorg och på alla sätt försöka trösta bort den – men barn har samma förmåga som vuxna att gå igenom sorger och komma rikare ut. Deras lekar och ord hjälper dem att förstå sig själva och därmed också andra människor. Det är alltid skönt och läkande att få berätta för någon som orkar höra.

Kanske kan det också vara bra att under en tid låta honom vara mer hos din familj. Kanske en extra kväll mitt i pappas vecka eller bara en eftermiddag? Fundera över vad som är praktiskt möjligt och fråga honom om han vill det.

/Ingegerd Gavelin, föräldrarådgivare, socionom, mindfulnessinstruktör och författare.