"Hur kan jag hjälpa min son som är så rädd?"

Fråga:

Jag har två söner, en som precis blivit 3 år och en som är 6 år. Min 3-åring har två stora fasor i livet som jag har trott ska försvin- na, men det känns som om det bara blir värre och jag vet inte rik- tigt hur vi kan hjälpa honom mer än att trösta och finnas där.
Den ena rädslan, som säkert är väldigt vanlig (min andra son hade den också under en period när han var i 2-årsåldern), är skräcken för människor utklädda till diverse mjukisdjur. Detta har blivit så ex- tremt att vi inte kan besöka platser där han en gång har sett någon sådan. Om vi av misstag stöter på ett ”stort mjukisdjur” får han panik och skakar – och det finns kvar hela dagen, även när mjukisdjuret inte finns kvar i vår närhet.
Den andra rädslan är glassbilen – ja det är faktiskt sant. Det är inte själva bilen som är läskig. Så länge den är tyst går det utmärkt att till och med handla glass från den, men ljudet skrämmer honom något helt otroligt och har gjort det sedan han var i 1,5-årsåldern.
Jag känner att detta bara blir värre och värre. Jag skulle be- höva hjälp och få tips på hur vi kan hantera rädslan.
/Tacksam för hjälp

Svar:

Jag förstår att du är orolig för din son. Jag blir lite nyfiken på hur det ser ut runt honom och hur han hanterar andra orosmoment. Är det bara de här två sakerna som skrämmer ho- nom så, eller finns det även annat? Hur lugnar han sig om han har blivit arg, till exempel?
Om det bara är detta som han blir så rädd för finns det inte så mycket annat ni kan göra än att, precis som du säger, trösta honom och finnas där. Han behöver se att ni bevarar lugnet och inte blir rädda. Kanske kan ni köpa någon kasperdocka till händerna och leka med den så att han vänjer sig vid tanken på att det kan dölja sig något bakom ”nallen”? Det låter som om ni redan har närmat er glassbilen när den har varit tyst. Så kanske ni kan göra med jämna mellanrum. På så sätt kan det bli mindre skrämmande ju mer han ser och hör den.
Jag vet inte riktigt vad du menar med att ”det blir värre och värre”,
men om du upplever att han verkar må riktigt dåligt av de här
händelserna, och att han fortsät- ter vara påverkad en hel dag efteråt, kanske du ska söka hjälp hos bvc. De brukar ha psykologer knutna till sig.

/Anna Sylvén, psykolog, psykoterapeut och familjeterapeut.

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler