Är min 5-åring deprimerad?

Fråga:

Min 5-åriga dotter skriker och bråkar med oss föräldrar mest hela tiden. Hon verkar också väldigt ledsen, söker sig bort från sina vänner och ställer sig utanför leken. Om vi föräldrar säger till henne för någonting, det kan vara nästan vad som helst, till exempel uppmanar henne att sitta ordenligt på stolen, då ska hon flytta eller aldrig äta eller aldrig gå upp ur sängen, det senaste är också att hon vill dö. Jag vet inte hur jag ska hantera det.
     Vi har under det senaste halvåret haft en del dödsfall runt omkring oss. Jag undrar om min dotters beteende beror på att hon är deprimerad eller är det bara en utvecklingsperiod som kommer att passera? Den dotter jag är van vid att ha att göra med är visserligen känslig och till viss del bråkig på hemmaplan, och väldigt blyg och osäker i sociala sammanhang, men så som hon är nu har jag nog aldrig sett henne förut.
/Orolig mamma

Svar:

Jag tycker att det är viktigt och bra att du tar din dotters uttryck för att hon inte mår bra på allvar. Mitt intryck utifrån det du beskriver är att hon har det riktigt jobbigt och går runt med många svåra känslor som hon inte riktigt vet hur hon ska hantera.
     Det låter som om det handlar om mer än en krävande utvecklingsperiod. Jag tycker att ni behöver sätta er ner och prata med er dotter. Ni kanske kan konstatera att ni har märkt att det har blivit mycket bråk och diskussioner den senaste tiden och att ni ser att hon är ledsen och arg. Ni kan föreslå egna tankar om varför hon känner som hon gör, men kom ihåg att det bara är era hypoteser, och att hon är den som vet. men det är inte säkert att hon kommer att kunna sätta ord på det. Jag tänker att er dotter behöver få bekräftelse på att det är förståeligt om hon till exempel är ledsen och förvirrad kring de dödsfall som drabbat er, och att ni behöver hjälpas åt med att gå igenom detta. Vid dödsfall kommer i regel många komplexa och svåra känslor upp, och det är inte alltid varken vuxna eller barn vet hur de ska hantera dem.
     Om det fortsätter att vara svårt tycker jag att ni ska vända er till bvc-psykologen eller Barn- och ungdomspsykiatrin (bup) i er hemkommun. ett litet barn ska inte behöva gå och vara ledset utan hjälp.

/ Anna Sylvén, legitimerad psykolog, legitimerad psykoterapeut och psykoanalytiker vid Hornstulls psykoterapimottagning i Stockholm.

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler