5 år – inte blöjfri än


5 år – inte blöjfri än

Fråga

Jag har en fråga om min son som är 5 år. Han vägrar att bajsa på toaletten utan gör det i blöja. När vi till exempel ska åka någonstans måste det planeras för hans bajsande med blöjor och tvättlappar. Om han skulle bli nödig när vi är någon annanstans vägrar han ibland att bajsa även om det finns en toalett. Då får vi åka hem eller så får han hålla sig. Då kan det problem med hård mage.
Även på dagis bajsar han i blöja. Där får bara en speciell fröken byta på honom. Är hon inte där blir det problem, men det händer inte så ofta som tur är.
Vi skulle hemskt gärna vilja få hjälp med detta eftersom han nästa höst börjar skolan. Jag är verkligen orolig för att han inte kommer att sluta med blöjorna till dess. Vi måste börja någonstans, så jag börjar med att be dig om råd. Kissa är inga som helst problem med, det fixar han själv.


Toalettbesök

Svar

Jag önskar verkligen att jag hade några riktigt bra tips och råd att ge dig. Men vad vi än gör och hur vi än försöker tala med våra barn, så kommer de inte att sätta sig på toan och bajsa förrän de själva har bestämt sig för det. Vi föräldrar kan locka, tjata, hota, berömma, ge presenter och guldstjärnor – men det är barnet som bestämmer över sin kropp.
Att han har en anledning till att bajsa i blöjan och helst hemma, det vet vi, men det är inte ofta barnen kan berätta varför för oss.
Dessa barn är inte sällan mycket envisa och viljestarka dessutom. När barnen börjar närma sig skolåldern, blir vi föräldrar extra ivriga i våra försök att hjälpa dem. Och jag tänker att det i det här läget kanske är bra att nu låta honom sköta det hela mera själv, det vill säga att bemöta honom mer som den stora skolkille han snart ska bli.
Jag föreslår att ni föräldrar har ett ordentligt snack med honom om att han nu måste klara det här med bajsandet själv.
Tillsammans ska ni göra upp hur ni ska gå till väga. Vem ska ta med blöja med mera när ni ska bort? Ska ni påminna honom att gå på toa innan ni åker eller inte? Och så vidare. Gör upp en lista, ett "kontrakt" med viktiga saker att tänka på. Sedan ni gjort det, ska ni inte tjata eller påminna honom utan faktiskt låta honom ta eget ansvar. Visst kommer det att bli tokigt ibland, men då får ni väl omförhandla kontraktet ni gjort. Det handlar om hans kropp och det handlar som sagt om att han måste börja ta ansvar själv. Det kommer han att klara så småningom.
Det är min erfarenhet.


Malin Alfvén

Ställ en fråga


Klicka här!

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler