Kan man ärva ätstörningar?


Kan man ärva ätstörningar?

Fråga

Jag har två flickor, 3 och 1 år gamla, och ett för mig ganska stort problem: Maten.
1-åringen gapar som en fågelunge men 3-åringen får jag lura i mat, det är nästan alltid bråk vid matbordet. Hon anser sig vara mätt på tre tuggor, så har hon alltid varit. Jag vill inte tvinga henne, jag är rädd att maten ska bli något negativt då.
Hon är väldigt smal, tycker jag, 95 cm lång och väger 11–12 kg.
Jag oroar mig över att hon inte ska få i sig de näringsämnen hon behöver.
I övrigt är hon en glad och pigg tjej som har ork, rör på sig mycket.
Jag hade själv ätstörningar som barn, går detta i arv eller gör jag något fel?


Varför äter hon inte?

Svar

Allt det som har med mat, sömn, kiss och bajs att göra går på något vis i arv på så sätt att vi nästan alltid kan hitta någon i släkten som har gjort likadant. Att du hade ”ätstörningar” som du kallar det som barn betyder att du hade en extra känslighet kring det som hade med mat att göra. Till exempel kan det handla om att vissa barn inte är särskilt intresserade av mat. Och det kan vi föräldrar inte göra så mycket åt. Dessa barn äter mer för att överleva och inte så mycket för att de gillar det. Detta kan sedan ändra sig längre fram i livet.
Jag har mött många vuxna som berättat att de var ointresserade av mat som små, men nu är riktiga gourmeter och älskar att laga mat och läsa kokböcker. Men som barn oroade de alltid sina föräldrar. Just som du oroar dig för din dotter, fast du egentligen inte behöver med tanke på hennes utveckling, vikt och längd.
Men nu är det en gång för alla så att vi föräldrar oroar oss mest för det barn som liknar oss mest. Det är också dem vi oftast blir argast på.
Fast egentligen vet du hur du ska bemöta din dotter. Dels utifrån hur hon reagerar på era försök att få henne att äta och dels utifrån hur du själv blev bemött när du inte ville äta.
Angående din oro över att hon inte skulle få i sig tillräckligt med näringsämnen, tycker jag att du skulle kunna tala med en dietist. På BVC vet de vart du kan vända dig.
Och till sist: Mitt bästa råd är att ge henne sådan mat som hon tycker om även om hon bara äter lite. Detta ger henne lusten till mat och upplevs inte som tvång.

Malin Alfvén

Ställ en fråga


Klicka här!

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler