"Vår 3-åring äter inte"

Fråga:

Vår 3-årige son äter inte självmant. När vi sitter vid bordet hela familjen (två äldre syskon med god aptit) tittar han på maten och hoppar sedan ner från stolen och går in i ett annat rum och leker. ”Jag vill inte ha mat”, säger han. Efter ett par timmar brukar vi ställa fram maten igen, men han äter inte. Han går med på att bli matad medan han leker, men vägrar sitta vid matbordet. Vi har blivit arga och sagt att ”nu äter alla samti- digt”, men han blir jätteledsen och nu har vi faktiskt gett upp. Vi vill att måltiden ska vara trevlig för oss andra som äter. Vi har slutat ge honom mellanmål så det går fem–sex timmar mellan lunch och middag. Han väger för lite i förhållande till sin längd men är inte extremt smal. Vad göra?
/ Johanna

 

Fråga:

Jag förstår att det är en frustrerande situa- tion för hela familjen och att det är lätt att tappa tålamodet. Men jag tycker inte ni ska kalla det för att ni ”gett upp”. Tvärtom kan ni se det som en ny strategi, eftersom problemet uppenbarligen inte löst sig tidigare, när ni försökt den lite argare vägen.
     I den bästa av världar leder er nya strategi till att sonen med tiden blir nyfiken och kommer smygande till er. Men det kan ta tid. Jag funderar över några saker när jag läser brevet. Har ni diskuterat problemet med bvc? Du skriver att han väger för lite för sin längd, men följer han ändå sin vikt- och längdkurva eller viker den plötsligt av? Finns det anledning att tro att maten på något sätt ger er son obehag? Jag tänker då till exem- pel på matallergier. En annan sak jag funderar över är hur ni föräldrar var som barn? Inte sällan ser man att ointresse för mat, rentav rädsla för mat, går i arv. Får man reda på det kan det bli lite lättare att förstå och stå ut med beteendet. Dessutom vet man ju då av erfarenhet att det till slut löser sig.
   Jag funderar också på vad som händer om ni inte skulle mata. Blir sonen då till slut hungrig och ber om något att äta, eller lägger han sig hellre utan mat? Hinner han bli för hungrig mellan målen tro, så att han inte orkar äta? Går det att locka aptiten med en liten bit frukt eller dylikt strax före måltiden? Finns det någon mat han tycker det är värt att sitta vid bordet och äta, och – inte minst – hur fungerar det i förskolan? 3-åringar är viljestarka personer som inte så lätt låter sig styras, och jag tror att det finns flera som känner igen sig i ditt brev. Det finns goda chanser att det här är en situation som löser sig av sig självt, bara ni andra i familjen fortsätter agera bra matmodeller och försöker ha trevligt vid middagsbordet, precis som ni gör. Men för säkerhets skull tycker jag ni ska ta upp frågan med bvc och vid behov be om att få träffa en dietist som kan ge mer individanpassade råd.

/ Sara Ask, barndietist med lång erfarenhet från Karolinska universitets- sjukhuset i Huddinge.

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler