Han är panikrädd för eld

Han är panikrädd för eld

Fråga

Jag har en son som i dagarna fyller 6 år. För en tid sedan råkade vi ut för ett brandlarm när vi var på barngympa. Det var turligt nog ett falsklarm men det visste vi ju inte så vi fick lämna våra saker i gympasalen och gå raka vägen ut.


Brandlarmet tjöt och sonen blev mycket rädd och orolig, trots att allt gick lugnt till och vi har pratat mycket om det efteråt, men det hjälper inte. Jag vet hur det känns för jag har också alltid varit rädd för eld och gråtit mig till sömns många gånger som liten. Jag har dock verkligen försökt att inte föra över det till honom.


Vi har pratat och pratat många kvällar om det som hände, men det hjälper inte. Nu har han fått svårt att sova på kvällarna. Han ligger och funderar på eld och bränder, och skrämmer upp sig själv till nära panik. Han säger att han är orolig redan vid kvällsmaten och sedan håller det på. Vi har sagt att mamma och pappa har koll på huset och kommer att ta hand om allt om det börjar brinna. Vi har pratat om brandvarnaren och vi har även försökt att distrahera honom och få honom att tänka på annat när han ska sova. Jag har även sagt att det är normalt att vara orolig ibland och att det inte är något farligt, man kan tänka en stund på det som man är rädd för, men sedan får man bestämma sig för att börja tänka på något annat i stället, till exempel hur roligt det var hos mormor i julas, och så vidare.


Det fungerar dock inte så bra och jag är rädd vi har fel ”taktik”. Har du några tips på hur vi kan hjälpa vår son och oss själva till bättre kvällsro? (Han har fått sova i vår säng ibland och han kommer även till oss på natten om han vaknar, men det är ju i sig ingen problem.)

En något uppgiven mamma

Svar

I 6-årsåldern börjar tankar om liv och död att komma och för en del barn blir rädslan för att någon ska dö mycket påtaglig. Brandlarmet på gympan gjorde antagligen så att det blev just eld din pojke skräms av men oron för döden hade troligtvis kommit ändå.


Jag tycker att ni sköter situationen mycket bra. Var tydliga, precis som ni är, med att det är okej att tänka på och prata om jobbiga saker en stund men sedan läser ni en bok eller gör något annat för att bryta det.


Det är också mycket bra att ni är tydliga med att ni som är vuxna, inte han, har ansvaret för att inget ska hända.


Jag tycker att ni har valt helt rätt taktik men den här perioden kan ta lite tid och det är troligen därför ni inte tycker att ni ser resultat. Fortsätt på samma sätt!

Linda Ulfsdotter, kognitiv terapeut och skolkurator

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler