Annons

Hur undviker jag missfall?

Fråga:

Jag har en son på snart 2 år. Sedan han föddes har vi försökt att få fler barn. Jag har blivit gravid två gånger, men båda har slutat med spontanaborter i slutet av graviditetsvecka 8. På ultraljudet fanns en blåsa men inget embryo.
Min fråga är: Finns det något vi kan göra för att undvika fler missfall? Jag äter folsyra en period innan vi försöker igen. Jag kan tillägga att jag är 40 år.
En annan fråga: Har hört talas om att det går att göra en test liknande fostervattensprov men redan i vecka 8. Hur pålitligt är ett sådant test?

/Tack på förhand

Svar:

Missfall under de tre första graviditetsmånaderna är tyvärr mycket vanligt. Man brukar tala om att 20–30 procent av alla graviditeter leder till tidigt missfall.
Trots att både mannen och kvinnan är fullt friska kan det vid befruktningen gå fel på flera olika sätt. Ibland är graviditeten ”ofostrig”, vilket innebär att inte spermien och äggcellen smält samman till ett embryo. Andra fel kan också uppstå – naturens sätt att rätta till detta är att graviditeten inte fortsätter utan slutar med missfall.
Tyvärr är det så att det för kvinnans del blir svårare att bli gravid med åren. Risken för att få missfall ökar också. Detta säger dock inte att man inte ska försöka, men det tar ofta längre tid att bli gravid när man är kring 40 år än när man är 20–30 år.
Om man drabbas av upprepade missfall (tre eller fler), och aldrig har fött barn, så brukar man göra en utredning för att se om man kan hitta bakomliggande sjukdomar som kan ge ökad risk för missfall. Men om man har barn tillsammans sedan tidigare är en sådan utredning inte nödvändig.
Om man vill genomgå fosterdiagnostik i tidig graviditet för att få veta om barnet har normal kromosomuppsättning, kan man göra amnioscentes (fostervattensprov), som kan utföras från och med graviditetsvecka 13–14. Risken för missfall efter denna provtagning är 0,5–1 procent, det vill säga 1 på 100 till 1 på 200.
Man kan också ta prov från moderkakan, så kallad chorionvillibiopsi vilket kan göras tidigare i graviditeten – vanligen omkring vecka 10. Risken för missfall brukar även här vara cirka 1 procent, det vill säga 1 på 100.
Båda dessa undersökningar ger svar på om barnet har kromosomfel. Vid fostervattensprov kan man även mäta om det finns risk för att barnet har ryggmärgsbråck.
Vill man inte göra undersökningar som innebär en viss risk för missfall, så kan man ta blodprov och via mätning av vissa hormoner göra en riskbedömning av eventuell kromosomrubbning hos fostret.
Det är dock mycket viktigt att man tar kontakt med en gynekolog och diskuterar för- och nackdelar med provtagning. Det är viktigt att man får information om vad provtagningen kan visa och vad konsekvenserna av resultatet kan innebära. Om man har funderingar om fosterdiagnostik så kan man via sin mödravårdscentral få information. Sedan remitteras man till gynekolog för fosterdiagnostisk rådgivning och för att i så fall göra de provtagningar man planerar.

/Marie Sennström, överläkare i obstetrik och gynekologi vid Karolinska universitetssjukhuset i Solna.
Annons

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler

Annons

"Älskar min familj, men känner mig fast i familjelivet" Psykologen kommer med råd

Hjälp, jag längtar bort!

"Jag älskar min fru och våra två barn, 2 och 6 år. Men ändå – senaste året har jag börjat känna mig inlåst. Inte med dem, men i familjelivet med allt vad det innebär av pusslande med hämtningar och lämningar, föris och skola, veckomatsedlar, papper att fylla i – ja, allt. Samtidigt har jag ett heltidsjobb som är både stimulerande och krävande.
Min fru gör nästan mer än jag, så jag kan inte skylla på henne. Vi har städhjälp en gång i veckan för att avlasta. Ibland har vi barnvakt och går ut och äter själva. Någon gång i veckan träffar jag kompisar från förr och tar en öl. Jag försöker träna regelbundet och äta bra.
Jag älskar min familj högt, ändå längtar jag bort. Till resor och till att få vara i fred ibland. Vad ska jag göra?"
/Melvin
 

Malin: ”Vad är viktigt för dig i ditt liv?”

Jag tror att många känner igen sig i ditt brev. Allt det yttre är bra och rätt. Och så känns det ändå tomt. Inuti.
Jag tror att det är symtomatiskt – vi fixar allt det yttre som ska känneteckna det goda livet, men på kuppen slukar det all vår vakna tid och det blir inget utrymme kvar till det vi har inuti oss. Vi borde vara lyckliga och nöjda, men istället för att känna att vi har alla rätt kan det yttre livet bli till ett fängelse. Och sådana basala behov som att få vara i fred någon gång ibland kan tyckas ouppnåeliga.
Jag ske ge dig två konkreta tips nu när du har valt att dela med dig. Det första handlar just om den här borde-känslan. När det vi känner inte går ihop med hur vi tycker att vi borde känna mår vi människor dåligt. Men att trycka bort sådana här känslor är ingen framkomlig väg. Jag tycker därför att du ska prata med din fru. Tillsammans kan ni pröva en teknik som har visat sig vara effektiv för att skapa större tillfredställelse och närvaro i livet. Den går ut på att identifiera vilka värderingar man har om vad som verkligen är viktigt, och att sedan skapa beteenden eller handlingar som utgår från dem.
Vad är viktigt för dig i ditt liv – som förälder, som man och som Melvin? Vad kan du göra i din vardag för att leva i enlighet med de värderingarna? Att konkret göra sådant som bekräftar ens värderingar skapar tillfredställelse.
Mitt andra tips handlar om att dela upp er i familjen ibland. Min erfarenhet är att man kan fastna i familjen-ska-vara-tillsammans-fällan. Det är så lätt att tycka att den lilla tid man har med sin familj ska tillbringas tillsammans, allihop. Annars blir det ju liksom ingenting kvar av just familjen. Men ibland kan den där tillsammans-tanken bli lite krampaktig. Det kan lätta upp om man tillåter sig att göra saker med bara ett barn eller på egen hand. Det behöver inte vara svart eller vitt. En kärleksfull familj kan mycket väl bestå av människor som gör saker i olika konstellationer.

/Malin Bergström, barnpsykolog.

Mejla din egen fråga till Malin på fragamalin@vf.bonnier.se

Annons