Annons

Hur försvinner hemorrojderna?


Hur försvinner hemorrojderna?

Fråga

Under min graviditet fick jag hemorrojder som jag inte besvärades så mycket av. Använde en salva som finns att köpa på apoteket och då blev det bättre.
Nu är det snart fyra månader sedan vi fick vårt barn och hemorrojderna finns kvar.
Så länge jag smörjer med salvan har jag inte ont av dem, men så fort jag upphör blir det sämre.Provade med stolpiller i fem dagar och då blev det bättre. Kanske skulle jag ha fortsatt med en behandling direkt efter?
Jag tog kontakt med mvc, men där kunde de inte hjälpa mig. Är det vårdcentralen jag ska kontakta? Ska jag ta kontakt med någon om jag inte har ont av hemorrojderna eller kan man leva med detta så länge de inte blommar ut för mycket?


Sara

Svar

Det är väldigt vanligt att man får hemorrojder i samband med att man är gravid. Hemorrojder är små blodfyllda knutor som sitter alldeles innanför och så småningom också utanför ändtarmsöppningen. De kan ge besvär i form av klåda, blödningar och smärta. Man bör göra en läkarundersökning vid sin vårdcentral så att man säkert vet att det är hemorrojder som ger besvären.
Det man i första hand ska behandla med är receptbelagda läkemedel i form av stolpiller eller salva som ger lindring av symtomen och ibland läker ut hemorrojderna.
Om detta inte hjälper kan man behandla med en enklare typ av operation: avknytning med hjälp av gummiband. Vid svårare fall kan man operera bort hemorrojderna helt och hållet – men läkningsperioden är dock ganska smärtsam.
Under graviditeten brukar man alltid rekommendera behandling med stolpiller eller salva för att minska besvären. Operation är inte aktuell förrän möjligtvis efter förlossningen. En kirurg måste bedöma om operation är ett bra alternativ eller inte.
Om hemorrojderna inte ger besvär finns ingen anledning att försöka behandla bort dem. Om man däremot har besvär med återkommande blödningar och smärtsamma inflammationer är det viktigt att man får rätt behandling. Det finns receptfria läkemedel mot hemorrojder, men de receptbelagda är ofta effektivare. Det är också viktigt att se till att man inte har problem med hård avföring eftersom detta ofta förvärrar besvären.


Maria Sennström

Ställ en fråga


Klicka här!
Annons

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler

Annons

"Älskar min familj, men känner mig fast i familjelivet" Psykologen kommer med råd

Hjälp, jag längtar bort!

"Jag älskar min fru och våra två barn, 2 och 6 år. Men ändå – senaste året har jag börjat känna mig inlåst. Inte med dem, men i familjelivet med allt vad det innebär av pusslande med hämtningar och lämningar, föris och skola, veckomatsedlar, papper att fylla i – ja, allt. Samtidigt har jag ett heltidsjobb som är både stimulerande och krävande.
Min fru gör nästan mer än jag, så jag kan inte skylla på henne. Vi har städhjälp en gång i veckan för att avlasta. Ibland har vi barnvakt och går ut och äter själva. Någon gång i veckan träffar jag kompisar från förr och tar en öl. Jag försöker träna regelbundet och äta bra.
Jag älskar min familj högt, ändå längtar jag bort. Till resor och till att få vara i fred ibland. Vad ska jag göra?"
/Melvin
 

Malin: ”Vad är viktigt för dig i ditt liv?”

Jag tror att många känner igen sig i ditt brev. Allt det yttre är bra och rätt. Och så känns det ändå tomt. Inuti.
Jag tror att det är symtomatiskt – vi fixar allt det yttre som ska känneteckna det goda livet, men på kuppen slukar det all vår vakna tid och det blir inget utrymme kvar till det vi har inuti oss. Vi borde vara lyckliga och nöjda, men istället för att känna att vi har alla rätt kan det yttre livet bli till ett fängelse. Och sådana basala behov som att få vara i fred någon gång ibland kan tyckas ouppnåeliga.
Jag ske ge dig två konkreta tips nu när du har valt att dela med dig. Det första handlar just om den här borde-känslan. När det vi känner inte går ihop med hur vi tycker att vi borde känna mår vi människor dåligt. Men att trycka bort sådana här känslor är ingen framkomlig väg. Jag tycker därför att du ska prata med din fru. Tillsammans kan ni pröva en teknik som har visat sig vara effektiv för att skapa större tillfredställelse och närvaro i livet. Den går ut på att identifiera vilka värderingar man har om vad som verkligen är viktigt, och att sedan skapa beteenden eller handlingar som utgår från dem.
Vad är viktigt för dig i ditt liv – som förälder, som man och som Melvin? Vad kan du göra i din vardag för att leva i enlighet med de värderingarna? Att konkret göra sådant som bekräftar ens värderingar skapar tillfredställelse.
Mitt andra tips handlar om att dela upp er i familjen ibland. Min erfarenhet är att man kan fastna i familjen-ska-vara-tillsammans-fällan. Det är så lätt att tycka att den lilla tid man har med sin familj ska tillbringas tillsammans, allihop. Annars blir det ju liksom ingenting kvar av just familjen. Men ibland kan den där tillsammans-tanken bli lite krampaktig. Det kan lätta upp om man tillåter sig att göra saker med bara ett barn eller på egen hand. Det behöver inte vara svart eller vitt. En kärleksfull familj kan mycket väl bestå av människor som gör saker i olika konstellationer.

/Malin Bergström, barnpsykolog.

Mejla din egen fråga till Malin på fragamalin@vf.bonnier.se

Annons